Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Magnus Stenbocks tyska fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhandlingar började föras angående en hel del
detaljfrågor.
Stenbock hade omedelbart efter kapitulationens
undertecknande avsänt två officerare till Sverige för att anskaffa
lösepenningar och transportskepp. Regeringen i Stockholm
handlade nu med osedvanlig raskhet. Redan den 6 juni hade
den — delvis tack vare enskild offervillighet — fått ihop
över 100,000 riksdaler. Litet var ville ge sin skärv, och i
spetsen gingo Stockholms borgare, på vilka fältmarskalkens
fosterländska hänförelse gjort ett outplånligt intryck. De
skånska städerna utfäste sig för en stor summa, och
riksdagsbönderna från landskapet förklarade sig villiga att ge
sin sista ko för sin käre generalguvernörs befrielse. Med
berättigad stolthet skrev Stenbocks maka till sin man, »att
hela Sverige dennna här tiden visat en sådan ömhet för min
ängel, som hade han varit deras far. Allenast de finge
Stenbocken hem, så akta de aldrig vad det kostar.»
Med den hopsamlade lösesumman återvände den ene av
de bägge officerare, som Stenbock avsänt, till Danmark.
Samtidigt kom en svensk transportflotta, tillräcklig att
överföra halva den fångna armén, till Aabenraa fjord på Slesvigs
ostkust.
Nu var det emellertid några av Fredrik IV:s rådgivare, som
sökte förmå konungen att begagna sig av en del
ofullständigheter i kapitulationsvillkoren för att göra svårigheter och
förhala tiden för fångarnes avresa. Åtminstone borde de
kvarhållas så länge, att tsar Peter hunne underlägga sig
Finland, innan de svenska truppernas motståndskraft
förstärkts med Stenbocks armé. Helst borde dock denna med
tjänliga medel tillintetgöras. Det gällde här Danmarks
riksintresse, och för det finge ej några ingångna förpliktelser
stå hindrande i vägen. Så resonerade män, som annars voro
utpräglat hederliga och rättänkande. Det är den vanliga
jesuitmoralen, som i alla tider haft sina förespråkare bland
politici.
Stenbocks harmfyllda protester mot danskt löftesbrott
kallade dessa danska riksråd för »krokodiltårar», beräknade
att dölja illfundiga syften. Dem borde man ej låta lura sig
av. Vad nu kung Fredrik själv beträffar, så hade han icke
några baktankar, när han avslöt kapitulationen. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
