Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Magnus Stenbocks tyska fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjärtskärande var det för Magnus Stenbock att läsa den
veklagan, som dagligen strömmade in till honom från hans
trogna krigare i olika delar av Danmark. De berättade om
hur man satte dem på svältkur, därest de ej själva skaffade
sig arbete. Men då sådant var svårt att få, nödgades många
svenskar av svält sälja sina munderingar och vapen.
Nog gjorde deras fångne chef allt vad han kunde för att
hjälpa de sina till förlossning ur fångenskapen. Han hade
för mycket eld i hjärtat för att ha den kyla i hjärnan, som
krävdes i en sådan situation som denna. En stämningsmänniska
var han, fallen för att låta pennan löpa i väg med
känslorna. Ej underligt därför, att han icke förmådde föra
kapitulationen genom alla de blindskär, som den hotade att
stranda på. Och vad hjälpte väl hans protester mot att
hans folk såsom ogärningsmän sattes på vatten och brödl!
De danska kommissarier, som förordnades att träffa slutlig
uppgörelse om fångarnes utlösande, svarade med
beskyllningar, att svenskarne å sin sida behandlade de fångna
danskarne »så okristligt», att man nu måste taga repressalier.
Vid samma tid som underhandlingarna om fångarnes
utväxling gingo sönder, blev Stenbock själv förd till
Köpenhamn. Här fick han det förhållandevis bra. Man
anvisade en rymlig lägenhet åt honom själv och inkvartering
åt hans talrika tjänarskara. Två överstar utsågos att
»uppvakta och hålla uppsikt över» den fångne fältherren, men
för övrigt åtnjöt han stor frihet, fick gå och åka omkring i
staden, vart han ville, och mottog besök och inbjudningar
av landets förnämsta ämbetsmän. Men han fann det »dyrt
som skammen» att leva i Köpenhamn och måste därför
anhålla om penninghjälp från svenska regeringen. Den
beviljade honom också ett belopp av 6,000 riksdaler, men
varken denna summa eller sin fältmarskalkslön såg han någonsin
till. Grevinnan Stenbock måste därför hjälpa sin man, så
gott hon kunde. Men hennes tillgångar förslogo icke långt,
och den fångne fältherren befann sig därför ständigt i sådan
penningförlägenhet, att det var, som han skriver, »en skam
för hans konung och fädernesland».
Emellertid fingo vederbörande i Köpenhamn nys om en
hemlig brevväxling, som Stenbock förde med vänner i
utlandet, och det gav anledning till att danska regeringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
