Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Kalabaliken i Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trogna. Men i sju timmar, från kl. 1 till 8 på aftonen, har
denna lilla kämpaskara försvarat det stora huset mot
tusentals fiender.
När Karl öppnade dörrarna till kungshusets bägge stora
salar, fann han dessa fulla av turkar i färd med att plundra
möbler och annat, särskilt en kista med silver. Mot dem
gick husets herre till anfall med sitt följe i samlad trupp.
Striden blev skarp, och kungen fick sig ett sabelhugg, som
flängde hål i den skinnmössa, han bar på sig. Men slutet
blev, att turkarne hals över huvud måste retirera, »somlige
genom dörrar och somlige genom fönstren. En del blevo
kvarhängande i fönstren, och månge blevo liggandes i
rummen på golven alldeles döde.»
På samma sätt rensades de övriga rummen. Från
sängkammaren hjälpte Karl själv ut genom fönstret en janitschar,
som i förskräckelsen krupit under konungens säng och
fattade om hans knän med bön om nåd. »På det sättet blev
Hans Maj:t själv ägare av sitt hus», konstaterar Roos.
Därpå lät konungen besätta fönstren med fyra, fem eller
sex man, »och med denna lilla besättning gjorde Hans kungl.
Maj:t, näst den Högstes hjälp, ett tappert motstånd uti åtta
timmars tid, både emot turkar och tatarer».
Hultman återger på sitt naiva, trovärdiga språk ett yttrande
av Karl XII vid detta tillfälle, varmed han ville uppmuntra
sitt folk: »Om vi håller fienden ifrån oss till klockan 4 i
morgon, så skall vi få en sådan frid, att det skall bliva alla
svenska till stor heder och alla andra sig däröver förundra.»
»Under denna tid», säger Roos, »är att märka, huru Hans
kungl. Maj:t själv gick utur det ena rummet i det andra,
allenast till att animera de gemena till tappert förhållande,
såsom ock utdelte till var och en utur sin egen hatt kulor
och krut, vilket han ock somt tog utur de dödas banteler.
När nu Hans kungl. Maj:t hade så länge roat sig härmed, så
att ammunition icke var mera tillräcklig, begav Hans kungl.
Maj:t sig utur salen och gick ut i förstugan samt slog dörren
till. Sedan gick Hans kungl. Maj:t uti ett annat rum, som
kallades hovmarskalk Dübens kammare, varest intet någon
besättning var.»
Roos, som en stund därefter fick vetskap om att konungen
gått ut ur salen, skyndade efter och fann Karl i Dübens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
