Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekommenderar här först och främst svettdrivande medel. »Blodrika och
rödbrusiga» personer borde dessutom åderlåtas, men icke
»svage personer, torre, bleke och kalle av naturen och de
som magvärk och mycken stolgång hava». Avförande medel
förordas också i vissa fall. Mot bölder rekommenderar han
särskilt: Tag en levande höna eller hane, plocka henne bak
under arsen, gnid analöppningen med salt och placera djuret
med densamma mot den öppnade bölden! Dör hönan, så
tag en ny undan för undan, till dess »ettret» är utdraget.
I brist på höna kan »en unger valp» också duga.
Den ruskiga kuren med hönan eller tuppen
rekommenderas sedan av biskopen i Strängnäs Laurentius Paulinus i en
skrift, som bär den behändiga titeln: »Pestilentz Speghel.
Thet är: Andeligh och naturligh undervijsning om
pestilentzies beskriffwelse, orsaker, præservatijff, läkedomar och
befrijelser. Stält och sammanfattadt såväl allom
christtrognom uthi gemen som i synderhet läre-, varje- och näre-stånden
til nödtorfftigh underrättelse sampt timeligha wälfärdz
och ewigha salighetz befordring.» Boken var tillägnad Gustav
Adolf. Författaren ger anvisningar att göra den nämnda
kuren ännu effektivare genom att ömsevis öppna och sluta
näbbet på hönan, varigenom »förgiftet drages krafteligare sin
kos utur kroppen».
I plåster och smörjelser, som författaren rekommenderar,
ingå som verksamma beståndsdelar kodynga och duvoträck,
fikon och russin, svinister och lök i skön blandning och ännu
en massa saker.
För övrigt varnar biskopen för att »överflödeliga söla sig
uti mat och dryck», ty det gör en mottaglig för sjukdomen,
liksom ock att »förtära mycken skravelmat»,[1] »ty därav
tilldrager sig skadelig fuktighet uti livet, vilken förstoppar
svettehålen, så att hjärtat icke bekommer sin bekvämlige
luft och vederkvickelse, varigenom blodet varder förruttnat
och benäget till förgiftig besmittelse».
Ej mindre farligt säger författaren det vara att »begiva
sig till mycken lättjo, ligga på sängen halvgånget till middags
och efter måltiden räckia sig[2] på bänkerna. Ty där
ledemoterne[3] med något arbete icke övade och bemödde varda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
