Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örlig, pest och hungersnöd - Den asiatiska pesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av landet och gav upphov till epidemier, vilka betecknande
nog gingo under namnet båtsmansfebrar.
Antalet av dem, som år 1710—11 i Karlskrona dogo av
pest, uppges till 6000. Tillfälliga begravningsplatser
anordnades på Aspö och Vämö. Dåvarande kastellpredikanten på
Kungsholmen och Drottningskär, Petrus Westelius, har i
kastellens kyrkobok antecknat: »I detta Herrans år 1710 äro
av mig på Aspö kyrkogård begravda 2125 döda utom alla
dem, som blevo nerlagda i tvenne långa gravar, tre lik i bredd,
utan kistor och i sina dödkläder.»
Om Karlshamn går en gammal sägen, att det blivit smittat
genom ett skepp, som kommit drivande utan besättning. En
man, som gått ombord och anammat en kapprock, blev det
första offret, och sedan förde han smittan vidare.
Vad Bleking i dess helhet beträffar synes folkmängden
genom pesten ha minskats med en tredjedel.
Litet varstädes i landskapet trotsade man myndigheternas
förbud mot att begrava de döda på de vanliga kyrkogårdarna,
och särskilt genstörtiga visade sig Karlshamnsborna. De
ställde till ett formligt upplopp. Från både smittade och
osmittade hus strömmade folk till och drog ut till den av
magistraten utsedda begravningsplatsen för pestdöda utom
staden samt bar därifrån in sina döda till stadens kyrkogård
jämte en del lik, som i åtta dagar eller mera hållits dolda i
husen. Folkmassan uppträdde därtill hotfullt mot
landshövding och magistratspersoner och höll landshövdingen
»för värre än en hedning», när han sökte tillhålla
allmänheten att lyda regeringens förordningar. Ej bättre var det på
landsbygden. Det berättas, hurusom friska och sjuka »löpa
var om andra, dricka gravöl inne hos de döda och sig fylla
och frossa, så länge livet i dem sitter». Så beskriver
landshövding Adlersten tillståndet i sitt län.
»Den förödelige farsoten» inverkade även på skatteindrivningen,
ty dels avledo många kronobetjänte i pest, dels
vågade de, som skulle indriva skatterna, ofta ej för smittans
skull besöka bönderna på deras gårdar. Det visste folk
också mycket väl och aktade sig följaktligen för att själva
komma till uppbördsstämmorna.
Om farsotens ankomst till Hudiksvall har kyrkoherden
Olof Broman antecknat: »Sist uti september månad kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
