Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII försvarar Stralsund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utövat på nästan alla, som kommo i beröring med honom.
»Man säger», heter det i ett av Croissys brev, »att ingen är
ett helgon eller en hjälte i sin kammartjänares ögon, men de,
som se honom på närmaste håll och känt honom längst,
beundra honom mest. Han anses för den rättvisaste och
dygdigaste av alla människor och den frikostigaste av alla furstar.
Jag följer honom på alla hans promenader, d. v. s. de som
endast räcka fyra eller fem timmar, ty på de övriga kan
endast hans page följa honom. Men även han blir ofta efter,
ty när konungens egen häst störtat, tar han en officershäst
eller en bondhäst på fältet och kan på det viset utveckla en
otrolig snabbhet, så att han på mycket kort tid visiterar
poster på ända till tolv mils avstånd från varandra.
Konungen av Sverige är lång och har en figur, som kunde
tjäna till modell åt de skickligaste bildhuggare. Hans
ansikte är oändligt mycket mer intagande, än porträtten visa.
Hans ögon äro mycket milda och hans sätt om möjligt ännu
mer. Han tycker mycket om att ge gåvor och avskyr att
bli tackad.»
Av Sveriges besittningar i Tyskland återstodo nu endast
Stralsund och Wismar. Mot den förstnämnda platsen
riktade fienderna sin mesta kraft. De fåtaliga svenskarne
gjorde ursinnigt tappra utfall under Karl XII:s eget befäl.
Vid ett sådant tillfälle blev Karl träffad av en muskötkula
för bröstet, så att han domnade av, men den hade ej kraft
nog att såra honom. I samma veva blev hans häst skjuten
av en kanonkula, så att han stupade med konungen
under sig. Men när man hjälpte fram honom, var han så
gott som oskadd. Till det yttersta försvarade sig sedan
Karl inom Stralsunds sönderskjutna murar. Han lät
nedbryta stadens hus och av dem göra nya befästningar. Ett
regn av glödande kulor och bomber föll över staden. En
gång kom en dylik pjäs indansande i den byggnad, där
konungen satt och dikterade ett brev för sin skrivare. Rummet
fylldes med rök, och järnskärvor flögo omkring. Förskräckt
störtade skrivaren upp. »Vad är det åt Er?» frågade konungen
med förvånad uppsyn. — »Bomben! Ers Majestät . . .» —
»Bomben?? Vad har den med brevet att göra?»
Vid ett annat tillfälle, då konungen stod på torget och
samtalade med några officerare, hände det, att en bomb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
