- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
248

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som krigsrätt. Det hade han nog mest att tacka sin faders
ovanliga förtjänster för.

Stor var harmen även i Sverige över den oduglige generalens
handlingssätt. Nu stodo ju konungen och hans armé avskurna
från hemlandet, och isen på sjöar och floder började gå upp,
varför ett återtåg var förenat med mycket stora svårigheter,
Inom Karls egen armé började man tala om ett nytt Pultava
och önskade sig bara bort från »dessa berg, där fienden kunde
stjäla livet av folk, utan att man kunde försvara sig».

Den norske prästen Sören Hagerups beskrivning på
Karl XII, som år 1716 hade sitt högkvarter hos honom.



»Han är verkligen samme person, som anno 1700, då jag
såg honom i Halland, dock såtillvida förändrad som han är
fetare i ansiktet och alldeles brun på händerna. Håret är nu
tunnare, än det då var. Uppe på huvudet är det alldeles borta,
och vid öronen börjar det bliva grått. Nådig är han i sitt
tal mot alla men svår att förstå, ty målföret är tjockt, Han
ler alltid, vad han än talar om. Gudsfruktan och andakt
visar han i sina morgon- och aftonböner, vilka han förrättar på knä.

Man ser icke mycket kungligt hos honom. Vad kläderna
beträffar, kan man icke skilja honom från hans simplaste
ryttare, ty byxor, rock och kappa — de förstnämnda av skinn,
de andra av tarvligt blått kläde — hade många hål. Han hade
ett hål på rocken, som han själv berättade att han hade fått
av Kruse, vars tapperhet han högeligen berömde.

Hans uppträdande är rätt och slätt. Han tycks snarare
flaxa eller nästan flyga fram än gå. Intrycket kommer sig
därav, att han aldrig är av med kappan, och att han är
lemlästad i ena låret.

Klockan 1 brukade han lägga sig, men med stövlar och
sporrar, kappa och värja, på litet halm. Klockan 4 om
morgonen var han uppe igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free