Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Fälttåget mot Norge år 1716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ilmarscher, trots de dåliga och uppblötta vägarna, mot
Glommen med norrmännen efter sig. Det såg högst ovisst
ut, om svenskarne skulle kunna komma över, ty älven gick
öppen, och de hade icke en enda båt eller färja. På andra
stranden hotade en fientlig styrka, och bakom sig och på
ömse sidor hade de avdelningar av norska huvudarmén samt
de danska hjälptrupperna, vilka nu närmade sig i ilmarscher.
Men i en hast timrade svenskarne av timmerhögar och
lador ihop ett par flottar, och på dem fick Karl XII över 100
man av Dalregementet, som drevo undan den fem gånger
talrikare fientliga styrkan på flodens andra strand. Sedan
fördes den övriga svenska armén efter hand på timmerflottar
över. Men fastän transporten tog fyra dagar, gjorde den norske
överbefälhavaren just ingenting för att hindra övergången.
Han saknade, för att tala med en norsk militärförfattare,
»den offensivens anda, som på den tiden var svenskarnes
styrka». Först då de sista svenskarne hunnit över floden,
vågade sig en norsk avdelning fram och gav eld, med det
resultat att två svenskar sårades.
Karl XII var räddad. Han ställde nu marschen mot
Svinesund. Men fastän han tills vidare uppgivit sina
krigsplaner mot Norge, lät han trupperna intaga kvarter på ömse
sidor om gränsen. Han ville nämligen i det längsta hålla
fienden i spänning och binda en del dansk-norska
stridskrafter här uppe, ty han visste, att danskarne hade onda
anslag på annat håll. Det förbereddes nämligen nu en stor
landstigning av danska och ryska trupper i Skåne, och då
det under sådana förhållanden ej skulle varit klokt att
hemförlova armén, var det givetvis bäst att så långt möjligt var
underhålla den på fiendens bekostnad.
Landet öster om Glommen blev emellertid snart utsuget,
och svenskarne började lida svårt av svält. Bättre blev det
först när magasin hunnit uppläggas i Göteborg, Strömstad
och Uddevalla, så att livsmedel därifrån kunde sjöledes
transporteras till Dynekilen norr om Strömstad. Transporterna
landvägen hade icke mycket förslagit, fastän de krävt stora
ansträngningar och kostat en mängd dragare livet. Den
outtröttlige resenären De la Motraye, som i början av maj
reste till Norge för att träffa Karl XII igen — nu i egenskap
av ombud för ett par av konungens borgenärer från Bendertiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
