Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII i Vadstena och Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om konungens hälsotillstånd denna tid meddelar Nordberg,
att »över hela julehögtiden och in på nyåret 1717 var Hans
Maj:t besvärad av en nästan obeskrivlig bröstvärk och hosta.
Han sökte väl cachera[1] sitt tillstånd, men det var
omöjeligit, särdeles då brytningarne satte honom under tiden så
starkt an, att han nästan ville andelös nederdigna. Men såsom
den store herren hade sin grundsats, den man flera gånger
fick höra, att ’en karl, som eljes har god constitution, bör
intet kvackla med medicamenter, strax han känner sig ont,
ty när naturen bliver två till tre gånger van därvid, kan
man aldrig vara dem förutan: stadig motion och fastande
håller kroppen bäst i sitt naturliga goda esse, särdeles efter
de mesta sjukdomar härröra av ovarsamhet i mat och drick’.
Alltså, ehuruväl vederbörande, särdeles Melchior Neumann,
föreslogo ett och annat läke-böte,[2] ville dock Hans Maj:t intet
där an utan brukade sin egen kur, att han dageligen var till
häst och tog sig långa ritter före, nu till det ena, nu till det andra
regementet, ofta i starkesta köld och urväder, där hans
medfölje hade gärna varit hemma. Här utav skedde, som man
ej förr än efteråt märkte, att han en gång en hel vecka
smakade, ifrån söndags aftonen till lördags middagen, ej det
ringesta i sin mund mera än då och då ett glas kallt vatten
och litet bröd. Efter 3—4 veckor remitterade[3] sjukdomen
såsom av sig själv, att Hans Maj:t befann sig vid fullkomlig hälsa.»
När prinsessan Ulrika Eleonora hörde talas om att
brodern var besvärad av hosta, sände hon honom en kalott
eller capuce, som den kallades, och några peruker samt bad
så vackert, att han därmed skulle skydda sin kalnade hjässa.
Karls tack hade följande lydelse: »Mon coeur betackar jag
högligast för den omvårdnaden, som skickat mig carpus
så väl som peruker. Jag skall gömma dem till åminnelse och
skulle väl gärna bruka dem, om intet mitt huvud nu på så
lång tid blivit så avvant, att det svårligen kan komma till
rätta med sådan huvudbonad, ej heller tåla så stadig värma
kring örorna.
Jag ber, mon coeur vill avlägga min tacksäjelse hos
arvprinsen, som haft omsorg att skicka mig switzarekryddor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
