Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Kapare och sjörövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot fientliga. De hade ju icke någon anledning att visa
mer skonsamhet mot dem än mot vilken annan nations
fartyg som helst.
Själva kaparreglementet inbjöd också till väl stort
tjänstenit. Det innehöll nämligen en mängd detaljerade
föreskrifter om vilka legitimationspapper som varje fartyg
skulle föra, såframt det icke ville riskera att bli
förklarat som god pris. Och hur många sjöbussar var det
väl, som brydde sig om en sådan mängd formaliteter?
Men dylik nonchalans bekom vederbörande mycket illa,
om han mötte en kapare, ty då gick det inte att komma
undan dennes närgångna visitation, vare sig man var vän
eller fiende. Kaparreglementet ålade nämligen varje
fartyg, som prejades, att genast sända sina handlingar över
till kaparen. »Skulle», heter det vidare, »något fartyg
understå sig att gripa till vapen mot kaparen, så att det
gör det ringaste värn, då har sådant skepp mistat sin
frihet och räknas för god pris, även om det i annan
händelse bort vara fritt.»
Värst beryktad av alla kapare var engelsmannen Norcross,
en riktig sjörövartyp. Han hade flackat jorden runt och i
sitt hemland blivit kastad i fängelse, därför att han var
anhängare av Stuartska partiet,[1] men lyckats komma över till
Göteborg, där han fick ett kaparfartyg att föra. Vem han
kom över, plundrade han, det månde vara svensk eller
utlänning. Till och med en kurir till konung Karl blev av honom
fråntagen allt vad han ägde ända till kläderna på kroppen,
så att mannen måste låna sig fram. I början av år 1718 blev
Norcross tillfångatagen av Tordenskiold och insatt i fängelse
men rymde även därifrån och fortsatte med sitt gamla yrke.
Men som det inte fanns några gränser för hans hänsynslösa
framfart, blev det för starkt även för svenska regeringen,
och återigen blev han häktad och inspärrad på Nya Älvsborgs
fästning. Han försvarade sig i en lång inlaga och beklagade
i salvelsefulla ordalag och »i Jesu namn», att han skulle plikta
för andras fel och »uppoffras som ett oskyldigt får till att
betala andras skuld. Men Gud låter icke gäcka sig», utbrister han
varnande. Icke förty blev han enligt Kungl. Maj:ts sjöartiklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
