Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Kapare och sjörövare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig ut ined hjälp av lårbenet till en gammal skinka, vilket
han gjort vasst medelst en avbruten sax, som han kommit
över. Med dessa redskap och en avbruten sängfot arbetade
han sig en natt igenom fängelsemuren och firade sig ned på
fängelsegården medelst ett tåg, som han snott ihop av sin
sänghalm och remsor av sitt lakan. Sedan klättrade han upp
på vallen, där han visserligen anropades av en vaktpost men
svarade »officer» med sådan kläm, att posten baxnade och
gjorde honnör. Därpå kastade sig flyktingen i vallgraven,
sam över den, sprang ned till stranden och sam ut i sundet,
där han blev upptagen av en båt, som hans hustru antagligen
hållit i beredskap. Den förde honom till Ven, och så stod
äventyraren återigen på svensk mark. På ett eller annat sätt
lyckades han nu förskaffa sig respengar till Stockholm, där
han återigen uppvaktade höga vederbörande med inlagor
och förespeglingar. Resultatet blev dock endast, att den
minnesgode konung Fredrik gav honom 720 daler s. m. till
respengar. Med dem på fickan lämnade han för alltid vårt land.
Hans väg gick nu till Tyskland. Men i Hamburg blev han
för tredje gången infångad av de danska myndigheterna,
belagd med tunga järnlänkar och förd tillbaka till Köpenhamns
citadell. Norcross skulle dock ej varit den han var, om han
nu funnit sig i sitt öde. En dag smorde han in sin kropp med
olja och såpa, hängde rock och nattrock helt löst på sig och
ställde sig vid dörren, just när fångvaktaren skulle komma
på sin vanliga rond och visitera. Just som dörren
öppnades, rusade fången mot honom med sådan kraft, att
mannen tumlade baklänges. I nästa ögonblick for den vane
rymmaren som en oljad blixt mitt igenom vakten, som satt
i vaktrummet. En fångknekt lyckades visserligen få tag i
nattrocken på honom men fick den i handen. En annan,
som högg fast i rocken, fick ej heller mer, han, och en tredje,
som hann upp flyktingen på vallen, kunde icke få något
grepp om den väl insmorda kroppen. Redan stod Norcross
vid vallgraven och skulle kasta sig i vattnet, då skiltvakten
lyckades få tag i hans hårpiska. Då måste fången ge tappt.
Nu rasade han ett par dagar och gav sin ilska luft i de
skymfligaste smädelser mot Danmarks konung och folk
och bedyranden, att om de också satte honom i en bur, så
skulle han finna på utväg att komma undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
