Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Efter hemkomsten
- Hur Görtz skaffade pengar till kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur Görtz skaffade pengar till kriget.
DEN som visade Karl XII utvägar att skaffa medel
till krigets fortsättning, var holsteinaren Georg
Henrik von Görtz. Han hade förut som minister
i Holstein-Gottorp förstått att göra sig till nästan
allenarådande statsman där. Som sådan utövade han ett stort
inflytande på politiken i Norden och bragte å bane en mängd
slugt uttänkta planer att för Holsteins och dess vän Sveriges
räkning begagna sig av den rådande situationen. Men då det
till sist blev uppenbart, att han sökt föra både Danmark,
Ryssland och Preussen bakom ljuset och genom utsikter
till separatfred med Sverige lockat dem att kompromettera
sig gentemot varandra, blevo alla tre naturligtvis förbittrade
på honom, och han förstod, att hans roll inom Holstein var
utspelad.
Han uppsöker då i december 1715 Karl XII i Stralsund och
har utvägar att föreslå till Sveriges räddning. Karl var starkt
i behov av en begåvad och idérik diplomat, som han kunde
använda för sina syften, ty då som alltid var det ont om
dugliga svenskar på utrikespolitikens område. Med rätta har
det sagts, att mycket av vad Sveriges krigare vunnit med
svett och blod, det ha våra diplomater spelat bort vid den
internationella politikens gröna bord. De svenska
sändebuden på Karl XII:s tid voro nog outtröttliga i att hålla
konferenser och springa på hovuppvaktningar, äta festmiddagar
och skriva långa inlagor i ett uppstyltat språk, men de voro
merendels ena ohjälpliga byråkrater, för vilka de »korrekta»
formerna betydde allt, medan sinne för den levande
verkligheten och tidsförhållandenas krav betänkligt saknades.
Rättvisligen måste dock erkännas, att det inte var någon
lätt sak att med tillbörlig pondus bevaka Sveriges intressen
för diplomater, som ej fingo ut sin lön utan befunno sig i
ständig penningförlägenhet. Svenska sändebudet i London, Karl
Gyllenborg, klagar t. ex. på våren 1715, att han icke kunde
visa sig vid hovet och uppvakta konung Georg på hans
födelsedag, därför att han saknade pengar att skaffa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0309.html
