Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 / 304 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skaffade pengar till kriget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ny och respektingivande armé. Det var väl åsynen av
detta påtagliga resultat av den allrådande ministerns
verksamhet, som i första hand ingav Hans Maj:t vad Görtz själv
kallar »den nådiga fördomen, att ingenting kan göras väl
eller ordentligt utan min närvaro».

Nödmynt från 1717 och 1718.

Men när million efter million av dessa nödmynt,
»Görtzdalrar», som de kallades, rullade ut över landet, förstod litet
var, att kronan aldrig skulle förmå lösa in denna massa
slantar. Köpmännen började begära mera för sina varor, om
dessa skulle betalas med nödmynt, än om de finge »riktiga
pengar». »Görtzens gudar» började visa sig maktlösa. Då
måste konungen påbjuda, att den handlande, som så
tredskades, skulle mista varan och erlägga böter till ett belopp
av fyra gånger varans värde. Maximipris åsattes flere varor
för att hålla myntets värde uppe. Särskilda personer utsågos
att hålla uppsikt över påbudets efterlevnad. Ja, det
gick snart så långt, att silvermynt förbjödos i handeln. Allt
silver, både myntat och omyntat, måste överlämnas till
kronan — i utbyte mot nödmynt! Likaså lade konungen
beslag på allt järn och ersatte det med nödmynt. På samma
sätt handskades regeringen med en hel del annan enskild
egendom. Det var, som om ingen enskild äganderätt mer fanns;
hela riket behandlades som en belägrad stad, där alla
enskildas egendom måste användas till det gemensamma kriget.

Så tillkommo nya skattepåfund, en ny överflödsförordning,
som stadgade dryga avgifter för bruket av sidenkläder,
pälsverk, guld- och silverprydnader, finare hattar, vagnar, te,
choklad m. m. samt ett påbud om tvångslån under den vackra
omskrivningen: »Kungl. Maj:ts öppne påbud, huru pupillers
samt kyrkors, scholars och fattighus-medel med fullkomlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>