Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Hur Görtz skötte det diplomatiska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att konungen av Sverige icke haft någon del i de planer, som
tillskrivits hans ministrar. Då blevo Gyllenborg och Görtz
frigivna efter ett halvt års fångenskap.
Kort därefter hade Görtz i största hemlighet ett nattligt
möte med tsar Peter på det holländska lustslottet Loo.
Tsaren försäkrade därvid, att han livligt önskade fred och
vänskap med Karl XII, vilken han föredroge som
bundsförvant framför alla andra i världen.
Då sammankomsten mellan tsaren och Görtz blev bekant,
väckte den ett oerhört uppseende: nu skulle man få se, att
det snart blev fred mellan Sverige och Ryssland!
Men Peter var en för klok statsman för att riskera en öppen
brytning med sina bundsförvanter. Han ville ha flere strängar
på sin båge, och därför avgav han samtidigt de vackraste
vänskapsförsäkringar både till Danmark och till Hannover.
Allt emellanåt tog dock misstänksamheten överhand med
honom. Då kunde han ej hålla sig utan lät Danmarks
sändebud få höra, att han nog visste om, hurusom danska
regeringen hoppades på att få separatfred med Sverige. Då
hävde han ur sig långa haranger om alla de välgärningar,
han bevisat Danmark, välgärningar, som lönats med
gränslöst förakt för allt vad ryskt hette. Och i samma
andedrag kunde den ryske självhärskaren arbeta upp sig till
riktiga lovtal över Sveriges konung och folk: se kung Karl,
det var en man det, som man kunde lita på, orubblig och
utan svek i sin vänskap!
I början var Görtz misstrogen mot Peters fredskärlek, men
snart fick han tillfälle att förvissa sig om att den var uppriktig.
Kriget hade nämligen ansträngt Rysslands krafter minst
lika mycket som Sveriges. Hårda och godtyckliga
utskrivningar hade måst vidtagas, och rekryterna rymde i massor.
Även finanserna befunno sig i ett uselt tillstånd, och
skatterna blevo så mycket tyngre, som en god del därav alls icke
kom staten till godo utan hamnade i Mensjikovs och andra
höga tjuvars fickor. Allt detta framkallade bland ryska
folket ett allmänt missnöje och grundlig leda vid kriget. De
missnöjda hade en medelpunkt i Peters son, tronföljaren
Alexej. Han var gammalryssarnes hopp, och de sågo i honom
den rättrogna kyrkans räddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
