Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade nämligen måst helt och hållet nyuppsättas först efter
kapitulationen vid Perevolotjna och sedan efter
kapitulationen vid Tönning, och därefter hade det lidit nya kännbara
förluster på en sjöexpedition. Medelåldern visar sig här vara
27—28 år. Mycket sällan finner man någon soldat äldre än
40 år och ingen yngre än 19. Även på de andra regementen,
vilkas rullor undersökts, äro avvikelser från dessa
åldersgränser mycket sällsynta, och medelåldern växlar mellan 23
och 28 år. Av anteckningar i rullorna framgår, att
vederbörande mönsterherrar alldeles icke varit rädda för att rata
föreslagna rekryter. Anteckningarna sådana som »Karlen
för gammal, avskedas» eller »Karlen för liten, kasseras» äro
ej sällsynta.
Fryxell har även beträffande trossdrängarnes ålder en
uppgift, som är felaktig. Han påstår, att man för trossens
transporterande »började i synnerhet 1718 utskriva, både hästar
och ungdom, den senare från tio till femton eller aderton år;
och anställdes jakt efter sådana tiggargossar, som möjligtvis
kunde begagnas för ifrågavarande ändamål».
Här föreligger sannolikt en förväxling med de s. k.
vargeringskarlarne, vilka bönderna anskaffade för att tjäna
som reservmanskap åt vederbörande rotes soldat.
Vargeringskarlarne, vilka alltså voro avsedda att först i en framtid göra
krigstjänst, voro i allmänhet helt naturligt åtskilligt yngre
än soldaterna. Den vanliga åldern var 17—18 år, men
stundom förekom 12—15 års ålder, ja i ett fall har Stille t. o. m.
påträffat en 10-årig vargerings-»karl». Nu finner man av
rullorna, att vargeringskarlar stundom tagits till trosskuskar,
men i alla de fall, som Stille konstaterat, har det varit fråga
om vuxna karlar, undantagandes ett enda, då en tolvåring
fick göra tjänst som trossdräng.
Ett ytterligare bevis på att det icke var någon
bottenskrapning av krigsfolk, som nu behövde göras, har man däri,
att alla hantverksgesäller voro befriade från krigstjänst,
»undantagandes de, som tvärtemot konungens allmänna
förbud ville änteligen hålla sin frimåndag. Evar sådane
attraperades[1] på krogar, källare eller sina härbärgen, voro de
självskrevne att följa värvarne åt», säger Nordberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
