Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Karl XII:s sista fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eld under täta kedjesalvor ditåt de märkte att arbetet
fortsattes». Dessutom sköto de med ljuskulor för att bättre
kunna se, vad fienden förehade. I samma syfte »var
fästningen ock emot den sidan av attacken upplyst med många
brinnande beckkransar, som gjorde ett vackert anseende och
upplyste hela fältet». Flere soldater stupade också för
norrmännens kulor.
Karl tog plats i den gamla löpgraven ett stycke från den
punkt, där den nya utgick. Här intog han mellan kl. 8 och
9 den sista aftonmåltiden, som frambars mitt i kulregnet
av den trogne Hultman. Platsen var vald så, att konungen
kunde följa soldaterna i deras arbete. Han steg upp på
löpgravens sluttning och »låg på vänstra sidan med kappan
om sig och hade dragit knäen något åt sig upp, så att
fötterna lågo ungefär 6 kvarter[1] högre upp än själva bottnen
av approchen, hållandes vänstra handen under kindbenet
och huvudet upprätt över kronan[2] av bröstvärnet. Uti en
sådan ställning låg Hans Maj:t med ansiktet något vänt
emot fästningen och nya linjen därutanföre, var några
arbetare gingo. Denna nya linje, som formerade[3] en spetsig
vinkel med den gamla, lopp icke så synnerlig långt ut ifrån
den gamla, där Hans Maj:t låg, att ju åtminstone de närmaste
av arbetarne hade kunnat sett huvudet av Hans Maj:t över
gamla linjens bröstvärn, om de annars därpå hade aktning
givit. Denna omständighet anser jag för betydelig
att här anmärka.» Så låg konungen med huvudet
»exponerat[4] för ett den natten övermåttan häftigt skjutande utur
kanoner och handgevär.»
Avståndet från fästningen till den ensamme mannen, vars
huvud höjde sig över bröstvärnet, var icke mer än omkring
160 meter, alltså ungefär som mellan Karl XII:s och Karl
XIII:s statyer i Kungsträdgården i Stockholm. De officerare,
som stodo i Karls närhet, ansågo också, att faran för konungen
nu var alldeles särskilt stor. Men deras varningar tjänade då
som annars ingenting till. Maigret, som stod på löpgravens
botten bakom konungen, berättar, hurusom han letade efter en
eller annan förevändning för att förmå Hans Maj:t att stiga
ned. »Medan jag», fortsätter han, »inom mig övervägde, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
