Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Har Karl XII fallit för en lönnmördares kula?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av regementsfältskärerna vänder den döde på sidan för att
balsamera ryggen, »griper», säger han, »konungen med bägge
sina händer om min vänstra hand och håller mig fast.
Konungens händer voro till hälften kalla, till hälften varma.
Han tilltalade mig och sade: ’I skolen vara vittne,
huruledes jag är skjuten.’» Ångestfullt frågar Neumann: »Eders
Maj:t, var så nådig och säg mig: Är Eders Maj:t skjuten
från fästningen?» — »Då», heter det i Neumanns
berättelse, »lossade konungen sin högra hand från greppet om min
hand och höll den fast sammanknuten framför mig, rörde
den så två till tre gånger fram och tillbaka framför mig och
sade: ’Nej, Neumann, det kom en krypande.’ Därpå
vaknade jag i ångest, badande i kallsvett, stod genast upp och
antecknade drömmen ord för ord. Blott Du, store
allsmäktige Gud, vars öga ser allt, vet med visshet, huru
det är, och du skall göra allt uppenbart på den yttersta dagen.»
Ökad fart fingo lönnmordsryktena, sedan fransmannen
Sicre,[1] som under kriget var adjutant hos Karls svåger
arvprinsen av Hessen, i ett anfall av feberyrsel år 1722 stötte
upp fönstret till sitt rum och ropade till folket på gatan
därutanför, att han var konungens baneman. Genast blev
saken utbroderad så, att han velat genom ett mord förhjälpa
arvprinsen till tronen. Det hjälpte icke, att han vid
tillfrisknandet bestämt tog tillbaka sina yrselfantasier. Det
hjälpte ej heller, att Sicre vid alla tillfällen visat sig som
en varm beundrare av Karl XII och ådagalagt mycken
tillgivenhet för honom. Mannen dog för övrigt i Frankrike
alldeles utfattig, och hans vänner hade under hans sista år
måst understödja honom.
Även Fabrice[2] skall i ett anfall av yrsel mot slutet av sin
levnad ha pådiktat sig, att han var Karl XII:s mördare —
fast han vid tiden för konungens fall vistades i Tyskland.
Hur förhåller det sig nu med de berättelser, som
nedskrevos vid tiden närmast efter dödsfallet? Röja de några
misstankar om lönnmord?
Maigret, som i likhet med Carlberg var ögonvittne till
händelsen, var, så vitt man vet, den förste, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
