Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter hemkomsten - Har Karl XII fallit för en lönnmördares kula?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna undersökning åstadkom ett fullständigt omslag i
uppfattningen av Karl XII:s död. Alltsedan dess har den
allmänna åsikten varit, att konungen stupat för en norsk
kula. Dock har det även bland fackmännen funnits en och
annan, som icke ansett problemet löst utan räknar det bland
de många gåtor, som Karl XII tog med sig i graven.
1859 års besiktning tillfredsställde för övrigt ej i allo
nutida stränga vetenskapliga krav. De avbildningar av den
dödes huvud, som följde med besiktningsmännens utlåtande,
voro ej fullt exakta, tecknade som de voro efter
undersökningen med ledning av protokollet och för övrigt efter
minnet. Dessa omständigheter föranledde Karolinska
förbundet att år 1916 hos Kungl. Maj:t anhålla om en ny
undersökning. Alltid skulle man åtminstone genom
fotografering och röntgenfotografering kunna åstadkomma ett
för framtiden pålitligt bildmaterial över skottskadan. Kungl.
Maj:t gav tillstånd till ny undersökning, och den förrättades
i juli 1917 under ledning av professorn i rättsmedicin A.
Key-Åberg tillsammans med laborator A. Vestberg, professor
J. Åkerman, medicine doktor G. Forssell, professor C. M.
Fürst m. fl. i närvaro av prins Carl, riksmarskalken,
riksarkivarien, riksantikvarien m. fl.
Högtidligt stämningsfullt var det ögonblick, då locket
avlyftades från kistan. Så borttogos de kuddar med
balsamerande kryddor, som täckte den döde, och de, som det
förunnades att närvara vid detta enastående tillfälle, stodo
ansikte mot ansikte med den hjälte, som för två
århundraden sedan fyllt en värld med rykten om sina sagolika
bragder. Nu vilade dödens majestät över den förgätliga delen
av den tappraste bland de tappra. Men underbart skonsamt
hade förgängelsens makt gått fram över denne Sveriges
ryktbaraste son. Trots att två sekler förgått, sedan den dödande
kulan kom och satte en gräns för hans bana, hade det
mörkhyade ansiktet, sådant man gärna tänker sig krigaren och
fältlivets man, med den vissnade lagerkransen omkring
hjässan, över sig något av bronsens monumentalitet. Man
kunde lika gärna ha tänkt sig, att det blott gått veckor eller
dagar, sedan dessa ögon för alltid slötos i dödens ro; och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
