Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Svenska armén utrymmer Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under svenska arméns återtåg märktes alltför väl, att den
kraftiga vilja, som dittills lett karolinernas tåg, nu var
domnad. De flesta av det högre befälet gåvo sig av till Stockholm
för att där bevaka sina intressen. Ordningens band voro
upplösta. Därför blevo truppernas lidanden mycket värre,
än de annars behövt bli. I massor dukade Sveriges söner under
för sjukdomar, och betydliga förråd måste lämnas kvar av
brist på dragare. »Större oredor och elände har jag aldrig
sett vid någon armés reträtt än vid denna, som dock av ingen
oroades», skriver en officer, som deltog i fälttåget.
Biskop Rhyzelius berättar om hur trupperna på
hemmarschen genom Norge fingo taga nattkvarter »under bar
himmel i snön. Husen brötos neder till stora eldar, vid
vilka drängarna stekte hela oxar och annan boskap, som
de överkommo och slaktade». Men dessa lägereldar »kunde
icke bätter värma oss, än att vi om morgonen befunnos
fastfrusne vid jorden.» Ej mycket bättre blev det, när man
kommit över på svenska sidan. Första nattlägret, som
Rhyzelius där var med om, var vid Högdals krog, »där vi»,
säger han, »hade icke mindre uselt natthärberge, ty där var
ej annat gå på än döda hästar».
Av påföljande dags marsch — den 9 december — ger han
också en hemsk beskrivning: »Hela den dagen sågo vi
ganska många ömkeliga spektakel[1] av döda soldater, som,
efterlämnade av de förut marscherande regementer, lågo eller
stogo bredvid och på vägarna, alldeles genom frusne.» Det
ohyggliga skådespelet fortsatte även de närmaste dagarna.
Överallt funno de framtågande trupperna »efterlämnade
både sjuka och döda, med mycken grämelse».
Vid Svarteborg lämnade Rhyzelius sin avdelning och red
in till Uddevalla, som var »alldeles uppfyllt med herrar
och officerare av hela armén, som där hade skockat sig
tillhopa och imedlertid okristeligen vanskött sitt betrodda
manskap, som förgicks och omkom på alla orter och vägar».
Här, fortsätter han, »besåg jag med bittra tårar min käre
konungs anatomen och balsamering. — Där var föga nöje,
för misshageliga omdömen och partiers anläggande.»
Ett annat ögonvittne yttrar sig sålunda: »Avtågandet från
Norge skedde rätt eländigt, ity soldaterna, som föga vårdades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
