Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - 1718 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sverige. Enväldet, som allmänt ansågs bära skulden för
svenska folkets hårda lidanden, var föremål för allmänt hat.
Alla voro ense om att det måste bort, innan någon finge
bära kronan. Ja så starkt var misstroendet mot detta
styrelsesätt, att man ansåg sig ej kunna starkt nog beskära
själva konungamakten.
Med bestörtning erfor Ulrika Eleonora, att dylika tankar
rörde sig bland riksdagsmännen. Ögonblickligen
sammankallade hon rådsherrarne för att höra, vad de visste därom,
och bad dem »säga rent ut», om även de ämnade förneka hennes
arvsrätt.
Alla utom en rådde henne att hellre självmant uppge
arvsrätten än vänta, till dess ständerna frånkände henne den.
Då måste envåldshärskarens dotter med grämelse ge efter och
avlät ett brev till ständerna, vari hon förklarade sig vara
övertygad, att varken hon eller någon annan numera ägde
arvsrätt till Sveriges krona. Dock vore hon »icke obenägen att
framhärda vid den tröttsamma regementsbördan, om
ständerna så behageligit syntes». Och i sådant fall lovade hon att
styra riket efter den regeringsform, ständerna komme att
författa. Till yttermera visso betygade hon, att, som det
heter, »jag i synnerhet haver en osmak för den s. k.
suveräniteten eller det oinskränkte konungslige enväldet, det jag
alldeles förkastar och är nöjd att detsamma aldrig i eviga
tider uti Svea rike åter må införas».
Två dagar därefter, den 23 januari, valde ständerna Ulrika
Eleonora till Sveriges regerande drottning. Därefter
övergingo de till arbetet på den grundlag, som skulle inleda ett
nytt tidevarv i vår historia. Efter en månad var den nya
regeringsformen färdig. Den förflyttade maktens
tyngdpunkt från konungen till riksdagen. Förut i vår historia
hade rådet en gång haft makten men missbrukat den och
till straff förlorat den. I stället hade därefter konungen
ensam tagit styrelsen i sin hand. Men det kungliga enväldet
hade av folket krävt ännu större offer än rådets vanskötsel av
riket vållat. Nu trodde man sig ha funnit botemedlet mot alla
missbruk av makten, då man gav denna åt ständerna. De
ägde att sammanträda vart tredje år och fingo ensamma makt
att stifta lag och bevilja skatter. Utan deras samtycke
fick konungen icke börja krig, ej heller under pågående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
