Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På aftonen den 17 december ankrade Tordenskiolds fartyg
på Köpenhamns redd. Själv for han direkt upp till slottet.
Kung Fredrik hade redan dragit sig tillbaka till sin
sängkammare, men Tordenskiold skaffade sig ändå audiens.
Konungen blev så gripen av de märkliga tiderider, han fick
höra, att han en lång stund stod försjunken i allvarsamma
tankar med bortvänt ansikte. Till sist frågade han »Är det
verkligen sant?» Med sin vanliga dristighet svarade sjöhjälten:
»Jag önskar, att det vore lika säkert, att Ers Maj:t ville göra
mig till schoutbynacht,[1] om denna underrättelse är sann.» —
»Den graden skall du få», svarade konungen, »ifall det är,
som du säger.» Så uppnådde denne lyckans gunstling den
höga graden vid blott 27 års ålder.
I april 1719 hissade den nyvordne konteramiralen för första
gången sitt befälstecken som eskaderchef, och den 7 i samma
månad ankrade hans flotta, till svenskarnes stora överraskning,
utanför Nya Älvsborgs fästning. Från den dagen höll han
för lång tid framåt Göteborg blockerat, kapade av hjärtans
lust och kunde sända värdefulla laddningar till Köpenhamn.
Men av Tordenskiold kunde man vänta sig idel nya
överraskningar. En dag i början av juli uppenbarar han sig med
sin flotta vid Marstrand, där flere svenska krigsfartyg ligga
i hamnen. Genom en svensk präst hade han förut skaffat
sig noggranna underrättelser om förhållandena i staden och
visste, att fästningen Karlsten blott hade en ganska svag
besättning, vars flertal utgjordes av f. d. sachsiska krigsfångar,
vilkas pålitlighet var högst tvivelaktig.
Tordenskiold hade också med egna ögon förvissat sig om
hur det stod till. En morgon hade han rott in till staden i en
julle tillsammans med två man, alla tre förklädda till svenska
fiskare. Han gick omkring från dörr till dörr med sin fiskkorg
på armen och begärde ett så högt pris för sin vara, att ingen
ville köpa den. Då han alltså icke kunde få avsättning för
sin fångst i staden, var ju ingenting naturligare, än att han
gick ombord på de svenska örlogsfartygen för att pröva sin
lycka som affärsman. Men även där tyckte man, att han
var för dyr, så att han måste gå i land igen och taga
sig en tur genom hela staden ända bort till batterierna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
