Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och golvet, talande vid varandra om vårt elände, varvid
jämväl mången djup suck av ett bedrövat bröst utflög. Vi,
som kamrater för detta i fält varit, uppmuntrade varandra
och hemställde den nådige Gudens vilja alltsammans med
tålamod att undergå, vad Han över oss ont eller gott
bestämt hade.»
Sedermera blevo de flesta fångarne förflyttade till olika
platser öster och nordost om Moskva, alltifrån Nisjnij
Novgorod ända bort till Uralbergen för att användas till olika
arbeten i tsarens tjänst. De inkvarterades hos städernas
borgare, som naturligtvis icke voro glada över att behöva
hysa de främmande kättarne och ej försummade tillfället
att betyga dem sin avsky. Inom den stad, där karolinerna
bodde, fingo de fritt gå omkring men voro förbjudna att
avlägsna sig utanför dess hank och stör.
Greve Piper och det högre befälet fingo däremot tillsvidare
stanna i Moskva. Men på våren 1711 blevo de flesta fångarne
skickade ända bort till Sibirien. Orsaken skall ha varit, att
en stort anlagd rymningsplan bland karolinerna i trakten
kring Kasan på hösten 1710 blivit röjd genom en överlöpare.
Mer än 150 svenskar sägas ha varit invecklade i den
tillämnade revolten, som hade två oförvägna
drabantkorpraler till ledare. Den skulle gå ut på att under ryska
arméns frånvaro i Polen, Östersjöprovinserna och Finland
överrumpla besättningarna i Kasan och trakterna
däromkring och sedan i samlad trupp marschera till kung Karl
i Bender.
De svenskar, som icke deporterades till Sibirien, blevo
i alla fall efter detta mycket hårdare behandlade och
strängare bevakade än förut. En löjtnant Seulenberg berättar
i sin dagbok, hurusom han blev slagen i järn, i hela sex
dagar plågad med svält och törst samt, som han skriver,
»förbuden att med minsta nederläggande få vila min
utmärglade kropp». Slutligen blev han kastad i ett torn
»ibland 372 knutade och brände[1] ryske stråtrövare och
mördare, varest jag», skriver han, »hart intill den
odrägeligaste och orenligaste ort av fängelset vart med en kedja
och stor block om halsen vid väggen fastslagen». Här fick
han uthärda »den gruvliga stanken av så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
