Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som umgicks med lömska planer mot fångarne, var den man,
som år 1710 blev vojvod eller ståthållare i staden Ufa
borta i Uralbergen. Hans företrädare hade varit en god
man, men den nye vojvoden fick av Leonhard Kagg
vitsordet »en insyltader skälm». Detta kunde man se redan
därav, »att han var ful, vilken Gud själv utmärkt, i det
hans högra hand, pekfingret och det långa fingret voro av
naturen tillsammans vuxne».
Till råga på olyckan var vojvodens närmaste överordnade,
guvenören i Astrakan, fältmarskalk Apraxin, »en barbar;
ty den, som hade rätt, fick aldrig njuta’n, utan knut och
galgen var deras summum bonum.[1] Denne guvernör lät
göra sig en gudomelig ära, ty de arma tartare och hedningar,
som hade i deras prekas eller kansli något att söka, då de
all oförrätt av ryssa’ lidit, måste 100 steg från prekasen
falla på knä och krypa således inför rätten.»
Den sista bild, Kagg lämnar oss av sin plågoande vojvoden,
förskriver sig från tillrustningarna för de svenska
fångarnes avsändande till Sibirien. Mannen i fråga ställde då till
ett trakasseri, som Kagg misstänker ha syftat till massaker
på fångarne. Dessa voro samlade på prekasen, men några
av dem fingo ej plats där utan stodo utanför, och eftersom
det regnade hade de hattarna på. Då befallde vojvoden,
att alla skulle taga av sina hattar, enär tsarens ukas upplästes.
Befallningen blev också efterkommen utom av några, som
gingo längst borta på borggården och därför ej hört
befallningen. Då sprang en av vojvodens drängar ned och slog
kapten Tranfelt vid Östgöta kavalleri »vid örat så, att hatt
och peruk föllo av honom, utan att han visste orsaken, då
bemälte kapten slog ryssen igen rätt bra. Han opp till
vojvoden och klagade.» Vojvoden ropade genast på vakten
och lät ringa i stormklockorna, varefter svenskarne »således
begynte bataljera med vakten, vilket varade i en timmes
tid, till dess de bägge regementerna, som där i samma stad
lågo, kommo i gevär». Då stannade slagsmålet av. »Dock
blevo», skriver Kagg, »många av våre officerare illa hanterade,
att många strax därefter togo sin död därav. Men ryska
vakten prisade ej heller denna marknad, ty av vakten blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
