Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärnevilla, mången jämväl till en desperat och förtvivlad
ytterlighet bragte. Jag för min person tillstår, att jag tillförne
aldrig så troligen, innerligen och med andakt bedit min
Gud som under denna vår elända fångenskap. Den kunde
med eftertryck lära oss att taga vår tillflykt till Gud samt
söka hjälp och tröst hos honom i nöden.»
Så framväxte hos mången av dessa krigare i fångenskapen
en barnafrom förtröstan på Gud, åt vilken en av den
karolinska tidens mest varmhjärtade och anderika
psalmsångare, Gustav Ollon,[1] givit uttryck i psalmen 257 i vår
nuvarande psalmbok:
Sist, min Gud, jag Dig nu beder:
Tag min hand uti Din hand,
så att Du mig alltid leder,
förer till Ditt fröjdeland,
varest ändas allt besvär;
och när loppet slutat är
och jag Dig min anda sänder,
tag då den i Dina händer!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
