Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I krigsfångenskap
- De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En svensk stat i staten.
Runt om i tsarriket bildade dessa »arma förlåtna fångar»
svenska församlingar, vilka höllo troget samman och hade
en riktig regering i de högst stående svenskarne i Moskva.
Svenskarne bildade en stat i staten, såsom deras stamfäder,
vikingar och väringar, fordom gjort i främmande land. Det
var en storartad yttring av nedärvt behov av lag och ordning,
som ingav själva besegrarne vördnad för svenskt
samhällsskick. Därigenom kunde svenskarne ännu i landsflykten
förbli ett folk.
Den bästa kraften inom den svenska regeringen i Moskva
var Karl XII:s forne minister, Karl Piper. Han blev en
faderlig hjälpare för det olyckliga folk, som med honom
dvaldes i träldom. Ofta skrev han till sin maka, sin »kära
Stina» på Ängsö, och uppmanade henne att inlösa växlar,
som han utställt till de behövandes hjälp. Väldiga voro
också de belopp, som han försträckte kronan till fångarnes
underhåll. Men även hans kredit hade sin gräns, och han
fick i hög grad anlita de högre officerare, som hade
medel, om hjälp. Det var också flere av dem, som följde
hans vackra föredöme. En som tog på sig en stor
ekonomisk risk för att hjälpa både befäl och manskap på sitt
regemente, var generalmajoren Hugo Johan Hamilton, som
i juni 1710 kunde skriva: »Alla av mitt regemente, som
fångna äro, har jag tills dato conserverat på min credit.»
Det var samma regemente, som han sedan efter sin
frigivning ur fångenskapen skulle sköta även som fältmarskalk
ända till år 1747, då han vid 79 års ålder tog avsked från
sitt kära Östgöta kavalleri.
Lika oegennyttigt hjälpsam och uppoffrande, som Piper var
mot de nödlidande, lika oförfärad var han inför sina
förtryckare. Under ändlösa trakasserier, hotelser och övergrepp av
olika slag från de ryska ämbetsmännens sida utförde han
här en storartad fosterländsk gärning i det stilla. Det blev
en välsignelsebringande avslutning på en lång bana i statens
tjänst. Man kan icke läsa hans digra dagbok med dess torra
och ganska enahanda anteckningar om de svenska
fångarnes lidanden utan att gripas av beundran för segheten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0466.html
