Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter krigets slut deltog han i egenskap av riksråd i
regeringen tills i januari 1722, då han på en resa till Kungsör,
dit konung Fredrik I kallat honom, insjuknade i en häftig
feber med blodspottning. Med lugn motsåg den gamle
krigaren det snart förestående slutet, och i orubblig förtröstan
på Den högste skildes han hädan »såsom en kristlig soldat».
Vid begravningen tecknades hans bild sålunda av Jöran
Nordberg, som haft tillfälle att följa Rehnskölds verksamhet
under framgångens såväl som prövningens dagar: »Alla veta,
att han icke var någon storprålare, ingen översittare, ingen
profitmakare, ingen blodigel och våldsverkare, utan
omgängsam, rättrådig, givmild, tjänstaktig.»
Efter Rehnskölds utväxling blev Lewenhaupt den
främsta sammanhållande kraften bland fångarne. Men hans
dagar blevo ej många. Den 12 februari 1719 avled han i Moskva
vid 60 års ålder.
Creutz fortfor ännu ett år att bland sina medbröder verka
för en varmare religiös anda och gott kamratskap. Han blev
utväxlad år 1720 och dog som general år 1728 i en ålder av
68 år.
Gyllenkrok blev så hårt behandlad med inspärrning i
Moskva, att han till en tid blev sinnessjuk. Först år 1722
fick han komma hem. Han utnämndes då till generallöjtnant
och året därpå till landshövding i Göteborgs och Bohus län.
Vid sin död, år 1730, var han 65 år gammal.
Utanför sin egen krets hade svenskarne en god vän i tyske
pastorn Roloff i Moskva. Han förmådde tyska församlingen
i staden att förse de fattiga svenska soldaterna med pälsar,
strumpor och skjortor, och själv besökte han ofta de fångna
karolinerna utan att låta sig avskräckas av de obehag, för
vilka han därigenom utsatte sig.
En ryss, som också förtjänar att bevaras i tacksamt minne
för den godhet, han alltid visade mot våra landsmän i
fångenskap, är furst Gagarin, som var Sibiriens guvernör från
1710 till 1718. Karolinerna äro enstämmiga i sina lovord
över hans godhet och hjälpsamhet mot alla, som vände sig
till honom i sin nöd. Många voro de klagomål över misshandel
och svält, varmed fångarne i de rökiga ryska pörtena
vågade förtro sig till den vänlige guvernören i förvissning, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
