- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
466

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pockade så länge med överkommendanten, till dess han var
glad att släppa oss på samma fot som tillförene. — Vi voro
här i denna staden, som ej var särdeles stor, nog manstarke
till 100 officerare och 50 drängar. Och som ryssarne vid sina
högtider i fylleri oss skällde, yppades många slagsmål. Vi
lade oss till med stora påkar, på ryska dubiner kallade,
varmed vi ofta så tilltvålade ryssarne, att de gärna varit av
med oss.»

Efter åtskilligt kringflackande blev fänrik Piper, som
nämnt, förd till Petersburg. Där inföstes fångarne i
högvakten, »varest de i trängsel och buller lågo nattetid som
andre hundar på bara golvet och räknades varannan timma
av de avlösande poster liksom annan boskap». De blevo dock
sedan utsläppta och fingo hyra kvarter i staden, bevakade
av soldater. Efter sju års fångenskap blev Piper utväxlad
och kom hem, »tackandes innerligen Gud», skriver han, »när
jag om morgonen vaknade, då solen upprann, och
besinnade, att jag erhållit min frihet».

*



Bland dem, som försökte att i förtid skudda Rysslands
stoft av sina fötter, var även fältväbeln vid Dalregementet
Jonas Wallberg
, vars bekantskap vi förut gjort.[1] Hans
öde hade blivit att tillsammans med tusentals
olyckskamrater svälta och träla i »plågorummet» Seroda. I två års tid,
säger han, blevo karolinerna plågade med »outsäjeligen svårt
arbete», medan den enda föda, som bestods dem, var litet
mjöl, gryn och salt. Ej underligt, att Wallberg försökte komma
ifrån eländet. I juni 1710 rymde han tillsammans med fem
olyckskamrater. De hade lyckats komma ett gott stycke
på vägen till Moskva, när hungern tvang dem att tigga bröd
i en bondby. Då blevo de av en bonde röjda för
starosten. »Straxt däruppå», berättar Wallberg, »begynte de till
att ringa i klockan; och kommo alla bönderna, som voro där
omkring, med spjut och stavrar, grepo och slogo oss
tämmeligen.» Därefter blevo rymlingarne förda tillbaka till det
förskräckliga Seroda, där de nu fingo sitta med träbultar
på benen »uti sex veckors tid på vatten och en hand full mjöl

[1] Bd IV: 735.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0480.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free