- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
514

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gråkoltar och konventiklar. Vemodets sångare - Det finska vemodets sångare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt lands framtid och fredens sak, och när omsider efter
ytterligare tre års bidan fredsslutet med Ryssland kommer,
hälsas det av Frese som den långa nattens och mörkrets
ändalykt, som gryningen till en ny dag. Nu är det glömt, allt
det fruktandsvärda, som folket lidit. Ej ens vemodet över
rikets stympning får nu förbittra framtidshoppet och förlama
handlingskraften. Underbar är i sanning tidens förmåga att
läka alla sår.

I de svåra år, då sorgen över fosterlandets olyckor
genomdallrade Freses diktning, kommo personliga lidanden till
och rågade hans olyckas mått. Alltjämt fick han släpa sig
fram på sin usla lön som extra ordinarie, och vid flere
befordringar blev han förbigången. Först år 1724 fick han en
ordinarie befattning som kanslist. Tyngst av allt var dock
det lidandes kors, som en obotlig sjukdom pålade honom.
För honom, liksom för hans vän Runius, blev livet snart en
säker vandring mot graven.

Men Frese äger ej Runii glada humör att trotsa lidandet
med. Ansatt av sjukdom och förtvivlan, utbrister han:

All min livskraft är försvunnen
och min vätska torkad bort.
Jag är hårt i fjättrar bunden,
och min fröjd har varat kort.
Gråta var min första röst,
då jag låg till modrens bröst,
och allt, vad jag se’n förfarit,
har mest sorg och sjukdom varit.

När sin resa solen sluter,
och när andra slumra in,
jag slätt ingen vila njuter;
då begynns först plågan min.
Natten, som är sömnens vän,
driver sömnen från mig hän.
Dagen tärer min förmåga;
natt och dag mig ömsom plåga.


Den sjukdom, som ansatte Frese, kallar han själv »en
svår och häftig skälvesot», som ingen läkare förmådde hela.
Lidandet kändes så mycket bittrare, som det brukade
hemsöka honom just i vårens ljuva tid, då allt vad liv och anda
hade fröjdade sig över livskrafternas förnyelse. Varför skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free