Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han själv finge bli en mäktig konungs förtrogne. Fredrik
Vilhelm visade sig benägen för en dylik transaktion, mot
villkor att bl. a. staden Wolgast pantsattes till Preussen,
och han gav t. o. m. Fredrik I ett förskott på 50,000 riksdaler
såsom lockbete. Vellingk författade då åt sin konung ett
par brev, avsedda för Fredrik Vilhelm. I dem framhölls,
att försiktigheten förbjöde Sveriges konung att direkt gå in
på förslaget om Wolgast, men att Hans Maj:t skulle göra
det mesta möjliga för planens förverkligande, »när sakerna
komme att något mera bero av Hans Maj:t».
Den betänkliga låneförhandlingen blev visserligen avstyrd
av andra bland konung Fredriks rådgivare, vilka varnade
honom för Vellingk, men ett rykte om vad som varit å
bane kom ut. Och när man nu sammanställde det med
konungens uppseendeväckande jakt efter popularitet, blev
det stor oro bland den nya författningens vänner.
Snart hade konung Fredrik bland nationens flertal förspillt
det anseende, han åtnjöt före sin tronbestigning. Steg för
steg hade det gått därhän. Det hade börjat med vanskötseln
av försvaret och fredsunderhandlingarna efter Karl XII:s död.
Stark blev harmen inom nationen, när det visade sig, att
man trots alla uppoffringar icke lyckats få någon hjälp mot
den mest hatade fienden.
Ett fult drag av konung Fredrik var också hans hätskhet
mot sin medtävlares, holsteinske hertigens, anhängare.
Särskilt osympatiskt var det att finna honom inblandad i den
förut omtalade förföljelsen mot överste Stobée,[1] en
tillställning som sammanhängde med att mannen var en varm
och oförfärad anhängare av hertigens tronföljd. Då man ej
lyckades komma åt honom genom en skandalprocess, som
tillställdes med hjälp av två kopplerskor i Stockholm
såsom angiverskor, blev han, som nämnt, anklagad för att ha
fört upproriskt tal. Konung Fredrik lade under rättegången
i dagen en ytterlig hätskhet mot den oskyldigt angivne.
Han gjorde t. ex. stort nummer av en sådan struntsak, som
att den häktade adresserat en inlaga till rådet i stället för
till konungen. Det betecknade Hans Maj:t som en
»missfirmelse mot överheten» och bröt ut: »Härav ses, vad för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
