Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Arvid Horn leder Sveriges öden
- Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån honom, och då de sågo sig om efter bundsförvanter,
funno de sådana just i anhängarne av hans forna medtävlare
om kronan, i det Holsteinska partiet. Holsteinarne och
frihetsvännerna hade fått en gemensam motståndare i konung
Fredrik och ingingo därför ett förbund, som gjorde
Holsteinska partiet till en betydande faktor att räkna med på
nästa riksdag.
En som med förtjusning såg, hur Holsteinska partiet vann
en så opåräknad kraftig förstärkning, var tsar Peter, ty han
fick därigenom ett ypperligt tillfälle att vinna inflytande på
Sveriges politik. Men på det viset kom också det Holsteinska
partiet att vidlådas av politiska planer, som snart skulle
öppna ögonen på de mera klarsynta bland frihetsvännerna
och driva dem att vända sig bort från det farliga förbundet.
1733 års riksdag och tsar Peters försök till inblandning i
Sveriges inre angelägenheter.
På riksdagen 1723 skulle det visa sig, vem som dragit det
kortaste strået, konungen eller frihetsvännerna. Frukten
av den kungliga agitationen bland bönderna tog sig genast
i början uttryck i livliga överläggningar inom bondeståndet
om ändring i regeringsformen, och den nye talmannen förmådde
icke genom sina varningar avstyra dem. Den »oblyge» Jakob
Olsson hade förlorat sina ståndsbröders förtroende.
Naturligtvis kunde han icke bära att ha blivit förbigången vid
talmansvalet utan förolämpade både i fyllan och på nykter
kaliber sin lyckligare medtävlare och dennes anhängare, med
den påföljd att han blev utvoterad ur ståndet.
Bönderna voro snart färdiga med en skrivelse till
borgarståndet, vari de nu, liksom 1720, hemställde till dess »mognare
omprövande», huruvida det icke vore »så väl rådeligit som
för hela riket nödigt, att Hans kungl. Maj:t, vår allernådigste
konung, måtte få äga och hava den kungliga makt och
myndighet, som Sveriges forne framfarne konungar haft efter
riksens uråldrige gamla lag och stadgar — dock all suveränitet
och envålds välde alldeles härifrån undantagen, såsom en
högst skadelig och fördenskull avsvuren och förbannad ting».
Borgarståndet beslöt att först meddela böndernas skrivelse
åt de andra stånden. Denna gången var det inget tvivel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0543.html
