Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parten lätt komma i ett riskabelt beroende. Huruvida det också
skulle gå därhän, det sammanhängde med frågan, vilken makt
Holsteinska partiet skulle lyckas tillvälla sig över Sveriges
politik. Bland partiets förnämsta män märktes de båda
statssekreterarne Daniel von Höpken, en slug
intrigmakare med känd förmåga att med orden dölja tamkarna,
Josias Cederhielm, en skicklig och energisk politiker,
Karl Gyllenborg, Görtz’ gamle medhjälpare vid
underhandlingarna med jakobiterna i England, samt den gamle
slipade Vellingk, som seglat över till holsteinarne, då han
fruktade efterräkning för sitt biträde vid konung Fredriks
låneunderhandlingar med Preussen. Fast han var svenskt
riksråd, uppbar han en rysk pension, såsom ersättning — hette
det — för de gods i Ingermanland, vilka han gått förlustig
genom freden.
Även på andra håll verkade ryska regeringen för att med
rublernas makt binda trogna anhängare vid sig. Flere svenska
politiker utom och inom rådet överhopades med såväl ryska
som holsteinska gåvor och nådevedermälen. Av den
pension, som ständerna beviljat hertigen, gick icke ett öre ur
landet, utan allt användes till att belöna hans vänner.
Inom Ryssland tillväxte hertigen och hans anhängare
starkt i betydelse genom den länge bebådade förlovningen
mellan honom och tsarens äldsta dotter, Anna, på hösten
1724. Och tsar Peters död kort därefter innebar ingen
minskning i Holsteinska partiets makt, tvärtom. Hans änka, som
utropades till hans efterträdare under namn av Katarina I,
var såsom själv uppkomling förtjust över att få en »riktig»
furste till måg. Det var nämligen ingen lätt sak att bland
Europas gamla fursteätter finna gemåler åt prinsessor,
vilka hade till moder »en något supig och för erotik fallen f. d.
piga» och till på köpet voro födda före äktenskapet. När
tsarinnan nu äntligen fått en så fin svärson, så visste hon inte,
hur väl hon ville honom. Hon förklarade i senaten, att hon
älskade honom såsom sitt eget barn. Hela Rysslands här
och flotta skulle hon gärna ställa till hans förfogande, om så
behövdes. På våren 1725 firades hans giftermål med
prinsessan Anna, och det talades om att tsarinnan skulle låta
utropa hertigen till rysk tronföljare eller åtminstone söka skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
