Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Det holsteinska partiets uppkomst och fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men de ivrigaste holsteinarnes hemliga avsikter med
beskickningen var ett annat, än det man föregivit. Dem låg
det mest om hjärtat att i Cederhielm skaffa hertigen en
skickliglig rådgivare och stödja både hans och Katarinas makt.
Deras önskemål voro alltså mera holsteinska än svenska.
Nu gällde det, vilken av dessa båda synpunkter Cederhielm
i själva verket skulle taga till ledtråd för sitt handlingssätt.
Det skulle i sinom tid visa sig. Han satte sig emellertid snart
i respekt i Petersburg, ett vackert vittnesbörd om den forne
krigsfångens duglighet.
Holsteinska partiet triumferade. Inom Sverige fanns det
efter 1723 års riksdag på allerhögsta ort ej mer någon
motvikt mot partiet. Konung Fredrik gjorde ej vidare något
försök att spela en självständig roll. Han tycktes numera ha
alldeles förlorat hågen för regeringsärenden och infann sig
sällan i rådskammaren. Inte kunde det vara något nöje
att sitta där, menade han, då han fann »sexton preceptorer»
för sig där. När han understundom kom dit, var det
vanligen för att befordra någon av sina gunstlingar. Med jakt
och galanta äventyr slog han ihjäl tiden. »Han jagar och
jagar, till dess han själv blir jagad ur riket», yttrade till
och med en av hans ivrigaste anhängare. Den berömde
politikern Axel von Fersen karakteriserar honom i sina
memoarer kort och gott sålunda: »Konung Fredriks lynne var
böjt till vällust och Dess själ till lättja.»
Fanns det då ingen svensk man med makt och inflytande,
som behjärtade faran av att Sveriges politik skulle tjäna andra
intressen än Sveriges egna? Jo, i Arvid Horn hade landet
ett värn för en sund nationell politik. För honom stod det
klart, att vad som nu kokades ihop ställde Sverige i ett
farligt beroende av den gamle arvfienden. Vänskap med
Ryssland var han angelägen om att bevara, ty Sverige behövde
i lugn och fred hämta krafter; men en rysk drabant finge
hans land icke bli. Det var dock ett högst farligt steg, han
tog, när han nu beslöt bjuda det holsteinska partiet spetsen,
ty han stod så gott som isolerad i Sveriges rådskammare.
Han yttrade själv, att hela hans parti vid den tiden bestod
av hovkanslern von Düben, hans trognaste medhjälpare
inom kansliet.
Men det höll dock på att växa fram en svensk folkstämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
