Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avskållas, bliver därigenom fördärvad. Och skola alla de
svinkreatur av berörda växt och ålder, som uti juli månad
finnas ännu kvarhava ryggborsten, vara förverkade, hälften
till nästa hospital och den andra hälften till beslagaren.»
För den borst, som sålunda tillhandahölles borstbindare i
Stockholm, skulle säljaren kunna påräkna en daler
kopparmynt per skålpund. Kronobetjänterna befalldes att »hava
ett allvarsamt inseende» över påbudets efterlevnad.
Den andra åsyftade förordningen utkom år 1738 och
handlade om »lumpors samlande för pappersverken». Här heter det:
»Husbonde och husmoder, högre och lägre, i varje hushåll
så väl i städerne som på landet, böra hava noga inseende, att
finare eller grövre linne- eller ylleklutar samt avklippt och
gammalt papper varken bliva bortkastade eller de förre till
sköre[1] förbrände utan på ett ställe och i ett rum, därest
ingen fuktighet är, efter handen tillhopa samlade och
förvarade av en viss tjänstepiga, som därtill anbefalld bliver.»
Denna tjänsteflicka skulle få »njuta betalningen till godo».
Men därest hon vid något tjänsteårs slut icke befunnes »hava
åtminstone till någon del gjort samling av slike lumpor i
förhållande till hushållets storlek och beskaffenhet», skulle
hon »vara förfallen till två daler silvermynts plikt, som
husbonden då kommer att av hennes lön innehålla eller i vidrig
händelse därföre att själv svara».
Ett dylikt långt gående ingripande från samhällets sida
i den enskildes göranden och låtanden framstår i bjärt
belysning, om man ser det i samband med en sådan för vår
tidsuppfattning kuriös, ehuru säkerligen hälsosam förordning
som Stockholms överståthållarämbetes publikation den 20
december 1737 »om dem som i förtid våga sig på isarna».
Den lyder sålunda: »Eho, som vågar sig på någon is,
med eller utan skrittsko, förr än de överallt bliva så starka,
att de med fullkomlig säkerhet kunna bära folk och kreatur,
och därtill varder av vederbörande offenteligen av
predikstolarne lovgivet, densamme skall därföre varda med 10 par
spö eller ris avstraffad eller annat allvarsamt arbitralt[2]
straff. Och alle, som vid sådane tillfällen drunkna, skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
