Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade sig om att genast i början slå ned konkurrenten.
En trupp av franska och engelska soldater ryckte mot det
faktori, som svenskarne anlagt på Koromandelkusten, lade
beslag på de varor, som voro upplagda där, och tog
personalen till fånga. Det första svenska fartyg, som kom dit,
blev mottaget med skarpa skott, så att det skyndsamt måste
bege sig hem igen. Först efter flere års bråk vid engelska
och franska domstolar lyckades kompaniet pressa fram en
ersättning, som dock vida understeg, vad det begärt.
Bättre gick det, när kompaniet inriktade sin huvudsakliga
verksamhet på handeln med Kina och avstod från att tänka
på landvinning i Ostindien. Då fick det byta varor i fred
för konkurrenterna.
Det var många olycksprofetior, som kommo på skam den
höstdag år 1733, då det första svenska skepp, som skickats
till Ostindien, inlöpte i Göteborgs hamn, där kompaniet
hade sitt säte. Det hemförde en rik laddning av sidenvaror,
kinesiskt porslin, te, kaffe, kryddor, arrack, lackerade varor,
solfjädrar m. m. till ett värde av inemot en million daler
silvermynt.
Men nu började avundsmän och andra vedersakare frossa
i svartmålningar över »den onyttiga och skadeliga
indiska kommersen». Både på riksdagarna och i en massa
ströskrifter, som översvämmade landet, ivrades väldeliga
mot den kinesiska handeln, varigenom »hela landet snart
skulle bliva uppfyllt med sidentyger och andra lyxvaror,
så att därigenom ej allenast överflöd och yppighet lärer
dageligen ju mer och mer kunna tilltaga utan ock med tiden
en del av de här i riket inrättade fabriker därigenom kränkas
kunde. Kinesiska varor», hette det, »hava ej i sig själva något
verkeligt värde, nytta eller varaktighet utan bestå i flärd
och bräckliga käril, som allenast tjäna till ökande av den
riket fördärvande överflöden. Däremot tager kinesaren,
nästan sagt, allsintet utav oss; och så bliver härigenom ingen
avsättning på våra effekter och tillverkningar.» De
ursinnigaste belackarne liknade den ostindiska handeln vid de
sju magra nöten, som uppslukade all landets fetma, vid en
vampyr, som sög ut blod och märg och lämnade ett torrt
benrangel kvar. Finge det fortsätta på det viset, skulle
till sist var styver gå ur landet och ingenting annat finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
