Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ej nog härmed: när de två första laddningarna kommo
hem, anno 1788, var Sverige i krig med Ryssland och Danmark,
och Göteborg hotades med belägring, så att ingen
försäljning av godset kunde äga rum på utlovad tid. Följden därav
blev, att de utländska köparne vände sig till Köpenhamn för
att få sina behov fyllda, och när auktionen äntligen gick
av stapeln, blev det stor förlust för kompaniet. Ännu
ogynnsammare blev av samma anledning resultatet av den
expedition, som företogs med två fartyg, vilka återvände
1789.
Knappt var kriget slut, förrän kompaniet drabbades av
ett annat hårt slag. Dittills hade England och Holland varit
de bästa avsättningsorterna för det kinesiska teet.
Visserligen hade England ett eget ostindiskt kompani, men dess
teimport hade varit belagd med så höga tullar, att
engelsmännen funno det förmånligare att smuggla in av det
svenska Ostindiska kompaniets varor än köpa av det
engelska kompaniet. Men 1790 nedsattes dessa tullar så
mycket, att risken med lurendrejerierna blev för stor i
förhållande till den vinst, de numera gåvo, och genast sjönk
importen från Sverige högst betydligt. Ännu sämre gick
det för kompaniet året därpå i Holland, då detta lands
regering förbjöd all annan teimport än genom holländska
Ostindiska kompaniet.
Genom dessa båda förordningar berövades kompaniet
omkring 5/6 av sin avsättning. Kommerskollegium framkom
då med ett försiktigt formulerat förslag till Kungl. Maj:t,
att svenska regeringen under sådana förhållanden skulle göra,
vad göras kunde för att underlätta insmuggling av den
omtyckta drycken i Holland. Men tanken avvisades av svenska
tulldirektionen såsom ovärdig Kungl. Maj:t och ledde därför
ej till någon påföljd.
De övriga avsättningsländerna för Ostindiska kompaniets
varor, Tyskland och Belgien, voro vid denna tid indragna i
krig, vilket omöjliggjorde nästan all handel med dem. Dessa
olägenheter voro för kompaniet så mycket kännbarare, som
teet var dess förnämsta importvara och så ringa mängder
därav förbrukades inom Sverige, att en enda last räckte i
10—12 år.
Sedan fick kompaniet ideligen röna obehagliga påföljder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
