- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
581

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Jonas Alströmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av vårt svåra arbete uti järn- och koppargruvorna än svarta fingrar.»

Men Alström ej blott undersökte och studerade, han köpte
också på sina resor upp maskiner och redskap samt tog i sin
tjänst arbetare, som skulle undervisa de oerfarna svenskarne.
Allt måste dock ske i största hemlighet, ty de fabriksidkande
staterna voro rädda för att få medtävlare och hade därför
förbjudit utförsel av alla sådana redskap. I Amsterdam
befraktade han ett fartyg på Sverige med vävstolar, maskiner
och arbetare. Men holländarne spionerade ut, vad Alström
hade för sig, och ämnade vid den bestämda avgångsliden lägga
beslag på alltsamman. Skepparen anade emellertid oråd och
lyckades i nattens mörker komma ut ur hamnen. Och på
morgonen, när tulljakterna satte efter flyktingen, hade denne
redan fått för stort försprång. Snart fick Alström den
glädjande underrättelsen, att den dyrbara laddningen lyckligt
ankommit till Sverige. Det var på hösten 1723.

Alström hade utsett sin fädernestad till medelpunkt för
Sveriges nya fabriksverksamhet. Men vid hemkomsten var
hans förmögenhet nästan förbrukad. Och här behövdes stora
summor till byggnader, råvaror och arbetslöner. Men
Alström var ej den, som tappade modet. »Kärran knarrar
väl», plägade han säga, »men hon går dock.» Han vände
sig till Göteborgs grosshandlare, men de ville ingenting
våga på ett så ovisst företag. Bättre lycka hade han hos
bruksägarne i Värmland, som han träffade på den stora
fastingsmarknaden i Kristinehamn och lyckades förmå att
med betydande belopp ingå bolag med honom. Det var ju
en god början. Men mera behövdes. Efter flere fåfänga
försök vände han sig slutligen till konungen själv, som
tecknade ett avsevärt antal lotter i bolaget. Då följde flere högt
uppsatta män exemplet.

Regeringen hjälpte honom också med tullfrihet för somliga
varor, nedsättning av tullarna för somliga samt en del andra
privilegier.

Nu blev det liv och rörelse i Alingsås. Det surrade i
spinnfabriker, vävstolar slamrade, och den ena tygbunten efter
den andra fördes till färgerierna.

När arbetet sålunda kommit i gång, började också
riksens maktägande ständer livligt intressera sig för detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free