Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv ingen teknisk utbildning, utan hans styrka låg i hans
goda huvud och hans entusiasm, vilken dock ofta förde honom
alldeles för långt. Det fanns knappt några gränser för allt
det nya, han ville pröva på. Följden blev också en farlig
splittring av hans verksamhet. Hans kalkyler över
Alingsåsverkens tillstånd och framtidsutsikter vittna även om en
betänkligt långt gående fantasi — men den låg nu också i
tiden, när det var fråga om ekonomiska framtidsmöjligheter.
En stor del av Alströms energi gick också åt på stundom
nästan krampaktiga försök att hålla verket på fötter. Långa
tider — ibland över ett år i sträck — låg han borta i
Stockholm för att vid riksdagarna arbeta på att skaffa understöd
åt sin skapelse. Till den ändan var det särskilt nödvändigt
att ställa sig väl med notarier och sekreterare i det mäktiga
ständernas utskott, som hette Sekreta handels- och
manufakturdeputationen. För att vinna dem måste man, såsom
Alström skriver i brev till sin son, »bruka tjänlig smörja».
Ty utan skänker och vängåvor kom man på den tiden
ingen vart. En rätt betydande del av de medel, som
ständerna anslogo till »moderverket», gingo också åt till vad
man på vanligt rättframt språk kallar för mutor. Av
Alströms brev finner man, att gåvorna utgingo i en mängd
olika former. Det skänktes bort tyger, får, tobakspipor,
tobak, strutsplymer, sill och brännvin m. m.
Högste ledarens långa frånvaro från Alingsås och hans
bristande kompetens vållade naturligtvis, att mycket vid
bruket ej blev som det borde varit. Arbetarne och deras ledare
fingo ej den grundliga utbildning som i andra länder, varför
fabrikernas alster merendels blevo sämre och likväl dyrare
än utländska varor. Isynnerhet klagades över »elak
färgning». Därför blev det också svårt att få varorna sålda. En
mängd yllevaror blevo liggande »till kost[1] för mott och mal».
Köpmännen i Göteborg och på andra platser i västra Sverige
ville icke köpa dem utan föredrogo att taga sitt behov av
manufakturvaror från utlandet.
Att Alingsåsverken i avseende på organisation ledo av
större svagheter, än man skulle väntat, framgår av den
Alströmerska brevsamlingen. Verksamheten drevs i oväntat
hög grad icke som storindustri utan på ett opraktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
