Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Den svenska mekanikens fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och illvilliga människors stämplingar till att hindra verkets
förkovran». Ofta var det väl så, att bruksarbetaren längtade
till städerna med deras förströelser.
För att bota detta missförhållande utfärdade
bergskollegium ett strängt förbud för de arbetare, som en gång inskrivits
vid Stjärnsund och där fått utbildning, att utan bruksägarens
tillstånd bege sig därifrån. Annars riskerade de att bli med
våld återförda till bruket eller inskrivna som knektar. Det
hårda botemedlet gjorde nog en del verkan, men effektivt
blev det icke, ty Polhem och hans meddelägare drogo sig för
att låta inskriva de olovligt bortflyttade som knektar.
Ett dylikt förfaringssätt skulle nämligen, ansågo de,
»avskräcka och hindra andra att komma i stället». Polhem såg
nog också djupare i saken. Han uppmuntrade i stället med
egna medel sina arbetare i deras strävan att skaffa sig egna
gårdar och band dem därigenom vid den nya hembygden.
Och liksom så ofta annars besannade det sig även nu, att
människokärleken förmår knyta starkare band än de, som
man binder tvångströjor av.
Inget av Polhems företag blev i så hög grad föremål för
hans kärleksfulla omtänksamhet som Stjärnsund. Ja det tog
honom i så hög grad i anspråk, att man snart började klaga
i bergskollegium över att den nye konstmästaren vid Stora
Kopparberget alltför sällan var på sin post vid gruvan. Det
blev också snart uppenbart, att Polhem tagit på sig en större
arbetsbörda, än han förmådde gå i land med. Slutligen gick
det därhän, att en annan konstmästare måste tillsättas i hans
ställe. Men för att åtgärden ej skulle se ut som en avsättning,
fick Polhem högsta överinseendet över konstverken vid
Stora Kopparberget, Salberget och andra gruvor.
Den största plan, åt vilken Polhem ägnade sina krafter,
var den, som redan biskop Brask framburit, att anlägga en
vattenväg mellan Östersjön och Nordsjön. Karl XII blev
genast ivrig för ett sådant företag. Konungen hade strax sina
beräkningar gjorda: efter fem år skulle allt vara färdigt!
Denna arbetsplan undertecknade Karl XII omringad av
fiender och utfattig, samtidigt med att han umgicks med planen
att erövra Norge.
Arbetet hade blott hunnit påbörjas, då kulan i löpgraven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
