Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - 1734 års allmänna lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ny upplaga ochkallades sedan Konung Kristofers landslag.
Men förändringarna voro mycket obetydliga, och för
städerna gällde fortfarande Magnus Erikssons stadslag. Slutligen
fingo dock lagkunniga män i uppdrag att omarbeta lagen,
och efter en dryg mansålders arbete antogs den nya
lagboken år 1734 av ständerna, vilka därigenom satt sig ett
minnesmärke för sekler. Den är gemensam för land och
stad och gäller än i dag, både i Sverige och i Finland, fastän
den blivit i många delar förbättrad. Någon konungabalk
innehåller den icke, ty denna var nu ersatt av 1720 års
regeringsform. Regeringsformen och riksdagsordningen kallas
grundlagar, därför att rikets övriga lagar grunda sig på dessa.
Grundlagarna bestämma förhållandet mellan regering och
folk; den allmänna lagen bestämmer förhållandet mellan
undersåtarne inbördes.
1734 års allmänna lag utmärkes av ett klart språk, som
går rakt på sak. Men så kunde det också hända, att
kommissionen använde flere timmar på att finna ett enda
riktigt tydligt och träffande ord. Bönderna funno också
den nya lagboken vara »så klar och tydlig, att den ej
lätteligen torde stå att missbruka till den enfaldiges förfång».
Både genom sitt innehåll och sina korta, kärnfulla
uttryck är 1734 års lag en värdig arvtagare till våra
landskapslagar, dessa mästerverk av germansk rätt, som höra
till den svenska kulturens yppersta skatter. Största äran av
den nya lagen tillkommer riksrådet Gustav Cronhielm,
som alltsedan 1710 var lagkommissionens nitiske ordförande.
Som exempel på lagstilen må anföras följande ur byggningabalken:
»När mark bar är och käle ur jord, då bör om sädesåker täppt
vara och var hava sin [gärdes]gård gill, när tiden inne är att
så, evad det är höst eller vår. Försummar någon det, böte
två öre för vart par stör. Sker skada därigenom, gälde ock
den åter. Ligger led eller grind neder, böte en daler.»
»Bonde bör sin åker väl hävda och göda, ängar rödja och vårda.
Vare ock skyldig, där så lägenhet är och skog eller betesmark
ej skadas, att efter handen upptaga och rödja till åker eller
äng så mycket, som väl hävdas och brukas kan. — Är åker
ej upptagen av nyo,[1] där lägenhet därtill finnes, eller haver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
