Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stället tyckte han om att tillbringa långa tider på
sitt gods Ekebyholm.
Jo för all del: greve Arvid kunde visst få ägna sina
återstående dagar åt ett liv i stillhet på landet, förklarade konungen
uppmuntrande, sedan han för hövlighetens skull gjort några
tama invändningar. Och eftersom riksdagen var samlad,
begärde han »riksens ständers välmenta råd» om hur det
lediga kanslipresidentämbetet skulle återbesättas.
Därmed var dock, som man kan förstå, frågan om Horns
avsked icke alls avgjord. Det var ju ständerna, som hade det
avgörande ordet, och de anhöllo hos konungen, att han »i
nåder täcktes förmå» Horn att kvarstanna, såsom varande
»omistlig» i kansliet. Och då hade Horn icke hjärta att säga
nej, bara han fick lov att då och då vistas på landet för att
»sköta sin försvagade hälsa», när sådant kunde ske utan skada
för riksstyrelsen. Och det befanns vara en »skälig» begäran.
I förhållandet mellan kanslipresidenten och konungen var
dock ingen förbättring att vänta, eftersom Horn var för stolt
att böja sig vare sig för en skuggkonungs eller hans
älskarinnas vilja. Så rädd var han också om sitt anseende, att
han icke på något sätt ville synas gilla en förbindelse, som
väckte förargelse över hela Sveriges rike. Hans fiender voro
däremot mindre nogräknade om medlen. De förfogade över
konungens gunst och utnyttjade den till att framdraga sina
vänner och anhöriga och frågade därvid varken efter lag
eller rätt. Ju mer det blev uppenbarat, att man genom dessa
personer kunde vinna ämbeten och inflytande, ju fler sällade
sig också till dem.
Men även på annat håll fanns det en opposition mot Horn
att räkna med. Det var inom borgarståndet. Där började
missnöje yppa sig med Horns försiktiga tillämpning av
merkantilsystemets grundsatser. Det fanns nämligen en hel
del industriidkare och aktieägare i fabriker, som i otålig
iver ville gå till ytterligheter i frågan om statsunderstöd och
reglementering av handel och industri. De nya idéerna om
ökat skydd för industrin fingo en inflytelserik förespråkare i
Daniel von Höpken, vilken avancerat till den viktiga posten
såsom president i kommerskollegium. Och Gyllenborg och
hela kotteriet passade på att anslå samma ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
