Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överlåta den på vilken adelsman som helst. Under sådana
förhållanden bjödo Hattarnes och Mössornas agenter över
varandra för att komma åt fullmakter. Egenskapen av
fullmäktig blev en inkomstkälla, som vid tillfälle kunde ge ett
par tusen kronor eller ännu mer. Den upptogs faktiskt som
tillgång i boet vid adliga bouppteckningar! De inköpta
fullmakterna läto partiernas ledare ifylla med namnet på adliga
anhängare, som därigenom kommo in på riddarhuset. Hur
det kunde gå till vid ett dylikt fullmaktsköp kan man
se av amiral Karl Tersmedens memoarer. Det gällde 1765
års riksdag. Tersmeden, som då var kapten och befann sig i
Karlskrona, språkade med en annan kapten om att skaffa
ett par fullmakter. Kamraten sade småleende: »Vill du betala
väl, skall jag åtminstone giva dig förslag på en säker och fattig
caput[1], som du kan tala vid i tysthet — men nog får du ge
honom 2 à 300 plåtar. Karlen är fattig, har hustru och barn,
har aldrig varit vand få mera för sin fullmakt än 100 plåtar.
Vill du, skall han i morgon bittida vara hos dig. Han är
arklimästare[2] vid mitt kompani och heter Lagergren, men du får
ej nämna, att jag givit dig anledning.»
Dagen därpå kommer Lagergren till Tersmeden såsom
ordonnans från sin kompanichef. »Jag gav mig», berättar vår
sagesman, »strax i discours med honom. Han berättade, att
han var en fattig underofficer, och att greve Wrangel nu ett
par riksdagar haft fullmakten. Jag fick den för 300 plåtar,
dem han i glädje, med darrande hand, mottog. Om jag ville
vara så resonabel mot en annan, lovade han att för 500 daler
silvermynt skaffa mig en fullmakt till, som är god och säker.
’Caput är timmerman vid varvet och heter Ulfskiöld, och greve
Wrangel har alla gånger haft hans fullmakt för ganska litet.’
’Kom då änteligen hit i morgon bittida med honom, så
skall jag ge honom 250 plåtar.’ — ’Gud välsigne herren, som
hjälper den fattiga stackars karl! Han behöver det. Så
mycket pengar har han aldrig haft på en gång i sina händer.
Kors, vad han och hans hustru lärer bliva glada! Det var
annat än 60 à 70 plåtar och hotelse till, om han begärde mera.’»
Dagen därpå var Tersmeden innehavare även av Ulfskiölds fullmakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
