Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn störtas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland riksdagsmännen, genom en försäkran, att riksens
ständer alltid skulle vara »mera benägna till ett hederligt
deltagande, när så påtränger, uti vår världs allmänna rörelse
än till ett nesligt stillasittande och en blygsam ro». Och
ridderskapet och adeln »betygade med allmänt
handklappande och tacksägande sitt besynnerliga nöje och fägnad».
Även vid utskottsvalen segrade krigspartiet på
riddarhuset utefter hela linjen, och ungdomar på några och tjugu
år, som ännu blott gjort sina första steg på
ämbetsmannabanan, insattes på de mest betydande platser i sekreta
utskottet. Unga övermodiga gardesfänrikar och extra
ordinarier i verken gjorde ogenerat storpolitik på riddarhuset
och använde hotelser och oväsen som argument i
diskussionen.
Även av borgarståndet blevo förespråkare för den nya
politiken insatta i sekreta utskottet. De främsta namnen
voro här två unga Stockholmsgrossörer vid namn
Plomgren och Kierman, vilka skulle låta mycket tala om sig
i det följande. De ingingo med franske ambassadören ett
kontrakt att för en viss summa hålla borgarståndet på
Frankrikes sida. Makten över sekreta utskottet låg således i
Hattarnes hand, och utskottet begagnade sin befogenhet
hänsynslösare än någonsin, under åberopande av
nödvändigheten att hålla alla viktigare ärenden hemliga.
Underhandlingarna med Turkiet fingo nu ny fart. Sekreta
utskottet antydde, att Sverige skulle vara villigt att angripa
Ryssland mot subsidier och löfte av Turkiet att icke sluta
fred, förrän Sverige återvunnit sina förlorade länder. En
av utskottets egna ledamöter, major Malkolm Sinclair,
som förut varit utsänd till krigsskådeplatsen för att skaffa
svenska regeringen säkra underrättelser, blev i djupaste
hemlighet skickad som kurir till Turkiet. Men innan
Sinclair lämnat Stockholm, hade ryske ministern därstädes
redan underrättat sitt hov om hans resa och uppmanat
det att söka uppsnappa honom på vägen. — Det var även
vid denna tid, som uppgörelse träffades med Turkiet
angående Karl XII:s skulder.[1]
På hösten 1738 återupptogos också, efter tre års avbrott,
underhandlingarna med Frankrike, som nu fann tiden vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
