Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne ställa till krig - Ryska kriget 1741—1742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När frågan den 28 juli förekom i sekreta utskottet, dit
ständerna remitterat Hans Maj:ts anhållan, begärdes ordet
först av generallöjtnant Düring, som förut muntligen talat
med Hans Maj:t om saken. Generalen yttrade några vackra
ord om Hans Maj:ts tapperhet, »men», fortsatte han, »att
Dess höga person nu skulle exponeras[1], vore eftertänkeligit i
anseende till Herrens år». Det hade Düring också sagt Hans
Maj:t själv. På generalens förslag beslöt sekreta utskottet
föreslå riksens ständer att avlägga »underdånig tacksägelse
för Hans kungl. Maj:ts särdeles nådiga yttrande och därjämte
anhålla, det Hans Maj:t ville, av faderlig ömhet för sine
trogne undersåtare, bliva i sitt rike och icke vidare exponera
sin dyrbara person». Man borde också, menade Plomgren,
»föreställa, i vad olycka riket skulle bliva fördjupat, om det
komme Hans Maj:ts person något vid». Och så blev det.
Det dröjde dock icke längre än till den 10 augusti, förrän
lantmarskalken anmälde i sekreta utskottet, att han blivit
kallad upp till Hans Maj:t, som sagt honom, att han vore sinnad
att vid första vårdag gå över till Finland. »Hans Maj:t ville
på allt sätt söka att det minsta, som möjligit är, falla riket
kostsam.» Men sekreta utskottet lät ej förmå sig att rubba
sin ståndpunkt. Nu hade man också ett annat hinder att
peka på: det dåliga väglaget i Finland.
När Tersmeden en afton kom upp till Hans Maj:t, »fann
jag honom», berättar han, »vid så elakt humör, att jag ej
vågade något tala utan ville sakta retirera mig». Men konungen
befallde honom stanna för att få utgjuta sig inför honom
över att sekreta utskottet avvisat hans önskan och i stället
av »partisjuka» lämnat kommandot åt en oerfaren general.
»Jag beklagar utgången härav», slutade Hans Maj:t.
Litteratur:
Isak Fehr, Anders Odel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
