Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hattarne och ryska kriget
- Hattarne lyckas rädda sin maktställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hattarne lyckas rädda sin maktställning.
HATTARNE hade vållat sitt land en svår kraftförlust
och förvandlat Sveriges gamla krigarära till ett åtlöje
för all världen. Skalden Olof Dalin hade redan vid
slutet av 1738 års riksdag satiriserat Hattarnes chauvinistiska
krigsbuller i sin »Kämpavisa» med omkvädet »Men Hatten
är krönt med lager, seger och ära». Nu efter krigets slut
hade författaren fått ämne för ytterligare tio strofer till
de ursprungliga nio. Han sjöng ut sin och sina
landsmäns bitterhet över det ömkliga läge, vari partiet försatt
Sverige, då det t. o. m. måste tigga om fred av Elisabets
hand. »Kämpevisan» är en allegorisk dikt, som skildrar,
hurusom »kämparne», d. v. s. Hattarne, efter elva månaders
kamp (1738 års riksdag) besluta att befria »Stolts Sigrid,
som icke visste, att hon var i nöd». Kämparne föra
henne in i skogen för att försvara hennes ära mot jättar
och troll. Men i stället råkar den sköna i björnens våld,
och kämparne springa ifrån alltihop, låtande Stolts Sigrid
ligga ett rov för de vilda djuren.
»Men knappt ha kämparne näsan omvänt,
förrän de åter börja sprätta.
De redo sig till hova, som ingenting hänt,
att åter sig i högsäten sätta.
Men hatten är krönt med lager, seger och ära.»
Den stora massan av vårt folk hade fått ögonen
öppnade och såg med fasa, hur riket styrdes hän mot
undergång. Hos allmogen jäste nu, liksom fordom under
adelsväldets dagar, en stark förbittring mot dessa adelsmän,
vilka först hade såsom riksdagsmän lättsinnigt ställt till
kriget och sedan såsom officerare svikit plikt och ära, så
att många av allmogens söner gagnlöst offrats. Bönderna
fruktade herremakt minst lika mycket som det kungliga
enväldet. »Det finns för många kungar; herrarne göra allt,
och kungen råder intet», sade de.
Starkast var jäsningen bland Dalarnes styvsinta allmoge.
Dalregementet hade nämligen, som nämnts, lidit stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0040.html
