- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
47

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullmäktige in i staden till honom, skulle han åhöra deras besvär
och göra dem nöjaktig rätt. Det tackade de för och lovade
göra halt, där de stodo.

Men knappt hade »den gamle tysken» försvunnit ur deras
åsyn, förrän de började mumla, att det där talet om freden
bara var en fint att hindra dem från att rycka in i
huvudstaden och hålla räfst med herrarne. Snart voro bönderna på
marsch mot Norrtull under krigsmusik och flygande fanor.
De ville in och »utrensa ogräs».

De hejdades väl för en stund av de trupper, som stodo
uppställda vid vägen till Norrtull, men som dessas befälhavare,
Karl Otto Lagercrantz, fått stränga order av konungen att
icke på villkor bruka våld, kunde bönderna obehindrat tränga
sig in bland soldaterna och taga med sig kanonerna, vilka
stått uppställda så, att de kunde bestryka vägen. På Gustav
Adolfs torg gjorde bondeskarorna halt, placerade sin högvakt
mitt emot den kungliga högvakten, satte ut vaktposter vid
de angränsande gatorna och inkvarterade sig själva i de
närbelägna husen — en trevlig tillökning i familjekretsen!

Deras antal utgjorde troligen högst 5,000. Man såg dem
driva omkring på gatorna och tigga, och en och annan tog
sig för att hota med lodbössan, om han ingenting fick. Men
»för övrigt företogo de sig intet annat än att roligt[1] och med
ordning sova och äta uti sina kvarter». Detta var den 20
juni.

Aftonen förut hade emellertid underrättelse inlupit till
regeringen, att fred var sluten i Åbo, på villkor att
svenskarne avträdde Finland öster om Kymmene älv och
Saima
samt lovade att välja Adolf Fredrik av
Holstein-Gottorp till tronföljare.

När fredsvillkoren omnämndes i Posttidningen, skedde det
i följande ordalag: »De den 16 juni underskrevne
fredspreliminärerna innehålla, att Hennes Maj:t ryska
kejsarinnan återställer till kronan Sverige Österbotten, Björneborgs
län, Åland, Åbo län, Nyland, Tavastehus län, Savolax och
svenska Karelen» — inte ett ord om de områden som Ryssland
fråntog
oss!

På morgonen samma dag, som dalkarlarne kommo inryckande
i huvudstaden, hade underrättelsen om freden delgivits


[1] Lugnt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free