- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
51

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne och ryska kriget - Hattarne lyckas rädda sin maktställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mot aftonen beslöt Tersmeden ta itu med den stora
flottiljen på Björkfjärden. Han berättar om detta stora sjöslag:
»En Arbogabåtsman Flink trodde, att vi borde möta dem mitt
på Björkfjärden och kringränna de djävlarne och sänka dem
allihop! ’Du har ej mycken barmhärtighet!’ sade jag.

Kl. 11 gingo vi till sjös. Vi rodde helt sakta under den allra
vackraste natt, och den 24, midsommardagen, kl. 3 om
morgonen, sågo vi på ungefär ¼ mil en mängd med stora
lastbåtar.» Tersmeden gav nu order att göra kanonerna klara
»för att skrämma med ett par kulor över huvudet. Jag stod»,
säger han, »i största förundran över denna fårskocken, som
— oaktat de väl kunde se oss — likafullt rodde mitt emot oss,
till dess vi voro knappa 200 alnar ifrån varandra. Jag lossade
några skrämskott, då de änteligen besinnade sig, kastade
deras mordgevär och matsäckar i sjön och skingrades, den ena
hit, den andra dit. Vi sköto med kanonerna under
avancerande efter dem, och en av sluparna, som Rundberg förde,
avlossade skott, som jag tror av ilskenhet, mitt i flocken av
10 eller 12, som rodde söderut, så att jag hörde ett ynkeligt
skrik. Strax skickade jag slupen och bannade honom att
sättas i arrest.»

För formens skull lät emellertid Tersmeden förfölja de
flyende med sina slupar och barkasser. »Somliga av oss räknade
43, andra 45 båtar, med 30 à 40 man uti var båt, packade som
sillar, och 6 à 7 man vid var åra. Men innan klockan var 10
på dagen, kunde jag ej se en enda båt mera. Var och en sökte
fasta landet, de mesta åt Västmanlandssidan.»

Så slutade den Stockholmsresan för allmogen.

Tersmeden fördelade nu sin eskader åt olika håll för att
överallt »noga recognoscera alla vikar och stränder». Själv
seglade han upp till Västerås för att jämlikt sin instruktion
utforska tänkesättet hos allmogen i Bergslagen och Dalarne.

Han fick där veta, att danska uppviglare farit omkring
överallt och spritt ut upprorsskrifter. Han hittade en mängd
exemplar av dylika publikationer jämte »listor över de herrar,
som utan barmhärtighet skulle mördas och deras hus förstöras».
I Tersmedens hemtrakt »gick ryktet, att de skulle bränna upp
alla herregårdar. Min yngre bror Herman», skriver han,
»fick mottaga en deputation av 20 Morakarlar, som ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free