Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Rysslands fortsatta förbindelser med svenska landsförrädare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numera an på att rikta Rysslands intresse på Finland, där han
påstod att ett starkt missnöje med svenska regeringen var
rådande. Det borde därför bli en lätt sak för ryssarne att
erövra detta land. Sedan kunde en särskild finsk riksdag
sammankallas för att avgöra landets öde. Det var en tanke,
som slog an i Petersburg. Elisabet ville dock, att finnarne
själva skulle börja leken genom att vända sig till tsarinnan och
anropa henne om hjälp. Emellertid såg sig Panin nu om
efter lämpliga personer att sända till Finland som
folkuppviglare.
På våren 1750 uppenbarar sig då på ryska legationen i
Stockholm en finsk häradshövding Wijkman, vilken i sin
dåvarande nöd kunde vara färdig att åtaga sig vad som helst.
Han hade nämligen för uppviglingsförsök måst rymma till
Ryssland. Han lovade nu mot en ersättning av lumpna hundra
dukater att återvända till Finland och där värva en adelsman,
en präst och en bonde, vilka vid det väntade tronskiftet skulle
såsom representanter för de tre stånden bege sig till
Petersburg och begära tsarinnans beskydd för Finlands frihet.
Dessutom gav Wijkman ryska legationen anvisning på
sekreteraren hos generalguvernören över Finland, Karl Krook,
som mot en penningsumma lovade tillhandagå Ryssland med
upplysningar om försvarsåtgärderna i Finland m. m. Det
var t. o. m. fråga om att stjäla alla generalguvernörens papper
och skicka dem till Ryssland. Bekantskapen med Krook
blev dock ej fullt så värdefull för ryska beskickningen, som
denna hoppats, men i stället så mycket mera för Finlands
generalguvernör och Tessin, med vilka Krook alltid
samvetsgrant rådförde sig, och vilka han kunde ge en del nyttiga
upplysningar om ryssarnes förehavanden.
Genom Krook kunde svenska regeringen också följa
Wijkman i hans mullvadsarbete, och när tiden var mogen,
blev han infångad. Förgäves sökte han undskylla sig med
sinnesförvirring, som »en ogudaktig nämndeman» i hans
forna domsaga skulle ha trollat på honom. Ej heller kunde
ryska legationens försök att hjälpa honom på flykten rädda
honom undan bödelsyxan. Hans hantlangare straffades
med vatten och bröd samt fängelse på längre eller kortare tid.
De ryska uppviglingsförsöken i Finland slogo ömkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
