- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
105

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Tronskiftet 1751

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omgivning. Mest »satt han tyst och hängde underläppen,
vilket», som Tersmeden säger, »var det säkraste kännetecken
till Dess elaka humör». Den som uppehöll konungens liv,
var en livmedikus från Hessen, och det skall han ha gjort
med en sorts guldtinktur. Han visade Tersmeden sitt
kontrakt, som tillförsäkrade honom 1,000 riksdaler för var
månad, som han kunde hålla den flämtande livslågan vid makt.

På våren 1751 angreps den gamle konungen plötsligt av
en allvarsam sjukdom, vilken snart visade sig såsom
kallbrand och ej lämnade något hopp om livet. Med lugn och
frimodighet avbidade han döden, som inträffade efter fyra dygn.

Begravningen ägde rum den 27 september på aftonen.
Likprocessionen till Riddarholmskyrkan gick fram »i en
hiskeliga djup orenlighet under stadigt regnande», skriver
biskop Rhyzelius. Vid 1l-tiden på aftonen slutade den
högtidliga akten under »ringningar i alla kyrkor, jämväl på
malmar, samt starka salvor icke allenast av all stads- och
landsmilice, som under stadigt regnande på sina anvista
orter stod uppställd, utan ock av stycken eller artilleri såväl
ifrån flottan eller några skepp på Strömmen som ifrån
åtskilliga platser uti och omkring staden. Emellertid blevo
av kongl. räntomästare vid de stora gator och på torgen
begravningspenningar av silver om en karolins vikt och
storlek utkastade några tusende ibland peuplen eller det
gemena folket, som därom i mörkret och orenlighet revs och
och i träcken grov långt in på natten.»

*



Hos den bortgångne konungen, säger Gustav Bonde,
»stridde mot slutet mycket gott och ont om överväldet, så
att det synes svårt med visshet kunna fastställa, vilketdera
hos honom ägt företrädet».

Inte lämnade han just något stort tomrum efter sig som
konung
, fast han som människa sörjdes av en hel del folk,
som personligen lärt känna den glade och vänsälle mannen.
Hans frikostighet mot sina vänner var verkligen kunglig.
Tersmeden berättar, hur Hans Maj:t kunde överraska
honom med presenter uppgående till mer än ett helt års lön.
Vid konungens död blev han också överväldigad av sorg.
»Jag blev», säger han, »så faslig rörd, att jag for till fältskären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free