Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under form av samtal mellan olika personer utlades här
regeringsformen och andra lagar i enlighet med de åsikter, som
rådet förfäktade. Till bakgrund för de ljusa färger, varmed
tidskriftens författare utmålade Sveriges dåvarande fria
styrelsesätt, tecknades en tavla i svartaste svart av
envåldstiden och de lidanden, kriget fört med sig. Att lära svenskarne
att älska och vårda friheten och akta sig för återfall i enväldets
snaror blev därför tidskriftens mål. »Den som rätt förstår vår
regeringsform», hette det, »han önskar aldrig någon ändring
däruti, ty den grundar sig på Guds och naturens lag.» Bland
säkerhetsåtgärder till frihetens tryggande, vilka man borde
akta sig för att ge efter på, nämner tidskriften särskilt de
inskränkningar, som blivit gjorda i konungens makt att
utdela ämbeten. Ty om konungen ägde denna makt oinskränkt
bland ett fattigt och äresjukt folk, så skulle han med
detsamma ha dess frihet i sina händer. Även övriga stridsfrågor
för dagen genomgingos och utreddes i samma anda, under
skarpa utfall mot egennyttiga »favoriter och smekungar»,
som omvärva konungarne och »hindra allt annat, ärligt folks
tal» att framtränga till tronen.
Som agitationsmedel för de rättrogna åsikterna
rekommenderade »Ärlig svensk» varmt att förkunna politik även
från predikstolarna. Hattarne hade heller aldrig försummat
att begagna detta upplysningsmedel. Men då det användes
av motpartiet, blev det genast beskärmelse och veklagan.
Hur sensibla de styrande då voro, visar bäst historien om
prosten i Norrköping, som i en likpredikan över en
kyrkoherdes hustru år 1749 yttrade: »Visheten sitter inte alltid
under hatten utan ock så snart — och stundom mer — under
mössan.» Saken togs upp i rådskammaren, och prosten fick
sig en skriftlig varning. Han lyckades icke rädda sig genom
sin förklaring, att han brukat orden »hatt» och »mössa» icke
om stridande partier utan som symboler för man och hustru,
alltså om »de såtaste vänner». Varningen utsträcktes även
till hans förman biskop Rhyzelius, som var en ivrig Mössa.
Han hade nämligen tagit prosten i försvar och därvid i en
skrivelse begagnat så opassande uttryck, som att det varit
anständigare att använda symbolerna hatt och mössa »än
att säga: under särken och byxorne».
»Ärlig svensk» fick emellertid motskrifter, som tillbakavisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
