Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han gärna ville gå i tjuvkällaren, om han blott finge
åklagaren till sällskap där.
En man, som till den grad brast i urskillning i fråga om vad
som var högt och vördnadsbjudande här i världen, kunde
naturligtvis ej anses vara vid sina sinnens fulla bruk utan blev
såsom varande rubbad till förståndet inspärrad på fästning
för livstid. Han blev dock efter sex år frigiven tillsammans
med de olyckskamrater, som då sutto inne.
För dem som vid det stora oväsendet i bondeståndet burit
våldsam hand på talmannen och sekreteraren såg det till
en början mycket farligt ut. Förty lagen stadgade
dödsstraff. Så strängt dömdes verkligen också en av de skyldiga,
nämligen Lars Larsson, men han hade, som nämnt, räddat sig
genom att fly och fick 1765 tillstånd att återvända hem.
Erik Pehrsson och Erik Johansson fingo försona sitt brott
med tre, resp. två veckors fängelse vid vatten och bröd samt tre,
resp. två års fästningsarbete. Sex andra dömdes till längre
eller kortare fängelse vid vatten och bröd.
De, som varit med om att bland allmogen sprida de förut
omnämnda smädeskrifterna med maningar till uppror,
dömdes till döden. Som författare utpekades lagmannen Erik
Wrangel, den främste och mest energiske av hovpartiets
ledare. Men som han hade räddat sig genom flykt till Norge
genast det började osa hett, fick kommissionen nöja sig med
att uttala dödsdomen över honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
